Tänkte försöka mig på att beskriva Falu-lägret, även om det är näst intill omöjligt. Men det här är mitt försök:

Om ni tänker er en dröm, en dröm då allt blir som man vill, en dröm då tårar inte finns och en dröm då vänskap, Kallur och träning är allt.
Allting började en regnig och grå söndag förmiddag på Central stationen i Uppsala. Som mamma och Marias mamma påpekade gång på gång hade vi på tok för mycket packning med oss, vi skulle troligen klarat oss i en månad utan att behöva tvätta något. När vi sen var framme i Falun gick allt så snabbt, och helt plötsligt satt jag på tåget hem till Uppsala. Det som hände mellan tänkte jag berätta nu. Vi fick göra dom mest underbara sakerna. En dag bowlade vi, vilket var sjukt kul. En dag var vi upp i hoppbacken och grillade, helt sjukt mysigt att sitta i gräset och kolla ut över hela Falun med en cola i handen, det finns inga ord. Vi spelade brännboll, badade, träffade underbara människor, fick leva i en "hönsgård" och bara njuta av sommaren. 

Men den mest lyckade dagen måste ha varit onsdagen, Sanna Kallurs dag. Från 100 meters håll såg jag henne, den underbara Dalatösen. Världens bästa 60mh löperska genom alla tider. I röd NIKE tröja och ett par svarta träningsbyxor, håret uppsatt i en slarvig hästsvans och sådär lagomt sminkad. Jag beundrar den tjejen obeskrivligt mycket, hon står i en klass för sig i mitt liv. Det finns bara hon. Även fast hon är en av dom bästa i världen är hon så trevlig att man bara vill krama henne, och så söt att man vill äta upp henne. Som henne vill jag bli, lika jordnära och trevlig.
-Hej, säger Sanna och ler mot oss.
Det blir helt tyst, ingen kommer på något att säga, sen vaknar jag upp i drömmen och hejar tillbaka. Jag gick där bredvid henne och log. Jag vred på huvudet och kollade på henne länge, är det verkligen sant? Är det hon? Hon kollade tillbaka på mig och log. Jo det var hon!
Träningspasset började och det blev ännu mer underbart än vad jag hade kunnat drömma om. Jag ville visa henne vad jag kunde, tänk att kunna få träna med henne. Nu behövde jag prestera på topp. Och jag var rätt imponerad av mig själv efter för jag hade klarat träningen riktigt bra. När jag sprungit över mina häckar för andra gången kom Sanna fram till mig och sa:
-Du har en grymt fin teknik och den är ruggit effektiv men tänk att du ska vara som en symaskin mellan häckarna, jobba ännu med ännu mer frekvens och med kortare steg. Sen tänk på att se stolt ut när du springer, sträck på dig!
Sen tog hon tag i min tofs och under min haka och visade hur jag skulle springa. Jag bara skrattade och log mot henne, tackade och gick tillbaka. Orden ekade i mitt huvud, du har en grymt fin teknik och den är ruggit effektiv... Var det verkligen sant, hade jag fått beröm av min största idol? Jo det hade jag fått. Hela träningen svävade jag på små moln, inget kunde få mig att sluta le. Jag fick ont i käkarna för att jag log och skrattade så mycket, jag var så där lagomt nervös och hade galet mycket överskottsenergi. Varje gång jag sprungit över häckarna kollade jag på Sanna och hon log och nickade peppande mot mig.
- Grymt, du verkar ha full koll på läget, det ser riktigt bra ut, berömde Sanna mig.
- Tack, fick jag fram och log tillbaka. Nu gick jag så nära henne att jag kände hennes hand mot min arm.
Jag gick snabbt förbi henne och direkt till Maria, som sagt jag svävade på moln. Jag visste inte vad jag gjorde under hela träningen det var inte förrän efteråt då jag låg i sängen och tänkte som jag insåg vad som verkligen hänt. 
- Kan du skriva här, frågade jag Sanna och höll fram skalet till Iphonen?
- Ska jag verkligen skriva här? Är du helt säker, frågade Sanna?
- Ja absolut.
- Men var är det för mobil du har? En vit 4:a?
- Haha jaa.
- Gud det visste jag inte ens fanns!
Sanna skrev sen i alla fall snällt på skalet och efter att ha skrivit på mitt rosa skal, min rosa Nike väska och min rosa Nike vattenflaska utbrast hon:
- Haha här är det rosa och Nike som gäller ser jag
När jag sträckte fram handen för att ta vattenflaskan sa Sanna:
- Men gud vilka snygga naglar ni har, och kollade imopnerat upp på mig och Maria!
Hon höll i våra händer, jag tror jag dör. Jag kommer precis ihåg vilka naglar jag hade, ett par randiga med en silver sträck i mitten.

Det här var min berättelse om det första träningspasset med Sanna, nästa inlägg kommer imorgon och då berättar jag om andra passet och om resten av dagarna. Nu ska jag sova god natt!