En av dom coolaste sakerna under detta världsmästerskap måste ha varit Sally Pearsons 100 meter häckfinal. Samtidigt som jag verkligen tyckte det var kul att se ville jag helst bara blunda. Undra hur det hade slutat om vi hade haft en svensk Falu-tjej på startlinjen...

Men jag tänker mera på OS och och vad Sanna Kallur kan göra där. Hade inte hon drabbats av alla skador de senaste åren är jag övertygad om att hon varit där Sally Pearson är idag.

Emma var nog så otröstlig man kan bli efter höjdfinalen. Hon var så ledsen att det gjorde ont i mig med. En och en halv timmen efter att hon rivit ut sig grät hon fortfarande. Framför radio, media och TV grät hon. Och jag grät jag med.

Vi fick se Carolina Klüft göra sin sista VM start någonsin. Jätte tråkigt, för jag är säker på att om hon fått träna på i 1-2 år utan skador hade hon fått sitt VM-guld i längd. Men någon gång måste det ta slut och för Carro tar det slut redan nästa år efter OS...