Måste slänga in ett snabbt inlägg och berätta hur glad jag är just nu. BÅDE SOFIA OCH MARIA ÄR HEMMA IGEN! Åh, nu mår jag såhär galet bra! För just er två älskar jag så galet mycket. Ni är min andra halva som gör mig hel! BÄST BÄST BÄST, är just vad ni är.
KMBK forever!

Fortsättning...

Yes, det handlar om fotbollen. Ja, jag ska sluta. Ja, jag ska spela fotboll i skolan fortfarande. Det är med tårar i ögonen jag säger detta, för vem hade kunnat trott detta för ett år sedan? Inte ens jag själv. Men jag säger det även med en enorm stolthet i rösten, för jag är stolt över det mesta jag gjort på fotbollsplanen (finns några undantag). Det är ändå ett halv liv jag spelat fotboll, då har man hunnit med mycket. Allt jag gjort som fotbollsspelare har jag gjort helhjärtat och med en enorm glädje. En dag så tar glädjen slut och det har den gjort för mig.

Jag började som en riktig nybörjare, aldrig hade jag spelat fotboll. Men titta hur jag utvecklats och vart jag kommit idag. Men på det sättet jag utvecklats hade jag aldrig klarat utan er, utan mitt underbara lag, utan världens finaste tjejer. För ni, ni är helt j*vla underbara och otroliga hela högen. Jag kommer aldrig kunna tacka er för alla dessa år. Men kanske räcker all den glädje vi delat med varandra som tack. Jag hoppas det. Tillsammans utvecklades vi något helt enormt. Från att vara ett riktigt dåligt lag där alla spelare spelade individuellt till ett grymt lag som spelar som ett lag. Ett riktigt lag.

Jag kommer ihåg en sak som om det var igår. Det var i somras på Gothia, när vi blivit utslagna på straffar. Nästan alla grät, alla kramade alla. Just då kommer jag ihåg vad mamma sa till mig. "Vet du vad Ida, ni kanske inte vann Gothia men ni har spelat en riktigt grym fotboll och gett alla lag en rejäl utmaning. När ni spelar fotboll som bäst är det snyggare än att se Emma Green Tregaro ta EM-silver, ibland kan det också vara värt en del"

I och med fotbollen har jag hittat egenskaper och sidor hos mig själv som jag inte trodde fanns. Jag är nästan helt säker på att jag inte fått fram dom här sidorna om jag inte spelat fotboll. Det kämparglöden jag behövt använda på fotbollsplanen, den tjurskallen jag hittat, de lugnet jag fått, den glädjen jag fått uppleva och framförallt den talangen för att aldrig ge upp. För det är något jag aldrig kommer göra vad det än handlar om, varför skulle jag göra det och låta någon annan vinna?

Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga, det var typ det här jag ville få sagt. Vänta jag har några saker kvar. En sista gång, TACK! Tack för allt ni gjort för mig tjejer, ni är dom bästa jag någonsin träffat. Utan er vad vore jag då? En dag ska jag tacka er på riktigt! Jag har en idè hur, den behåller jag dock hemlig.
Nu avslutar jag detta inlägg med ännu mer tårar i ögonen än vad jag hade ibörjan. Det känns tungt att säga detta, men nu lägger jag min Gula Alsike tröja med nummer 10 på ryggen bakom mig och blickar framåt med alla dessa år i tankarna. Med mina älskade fotbollskor i tankarna, dom som fått skjuta så många viktiga mål. Men som sagt jag gör detta med en enorm stolthet, för jag har ju fått exakt allt. Nästa! Med ett Serie-Guld högst upp på listan!

Jag kanske just begått mitt absolut största misstag, eller mitt absolut bästa beslut. Det återstår att se, who knows? Nu ska jag lämna en del av fotbollen bakom mig och låta en del vara kvar i tankarna. Med dom tankarna ska jag bli bäst på något annat. Just det som slår det mesta just nu, Friidrotten! Det gäller ju att sluta på topp eller hur? ;)

LEV ERA DRÖMMAR OCH LÅT INGEN STOPPA DIG, FÖR ALLA HAR EN DRÖM. OCH DRÖMMAR ÄR JU TILL FÖR ATT UPPFYLLAS!

För ungefär två månader sen gjorde jag det mest jobbiga och mognaste valet jag någonsin har gjort. Jag har mått så otroligt dåligt över detta och velat fram och tillbaka flera hundra gånger. Känner att jag bara vill få ur mig allt om det nu och släppa det ett tag.

2011 var ett konstigt år med många tårar. Men samtidigt har jag haft en underbar sommar. Jag har fått det bästa av två världar om man nu kan säga så. Jag fick precis vad jag ville till viss del. Jag fick göra ALLT men tillvisso för ett väldigt högt pris. För vem vill vara skadad helt ärligt? Jag har även alltid haft väldigt svårt för att säga "nej" till saker. Det är av anledningen att jag inte vill göra någon besviken. Jag är en sådan person i grunden att jag vill att alla ska vara glada och nöjda med allt som jag gör. Att alla ska få känna sig stolta över allt jag gör. Vem vill inte det? Men jag har nog tagit det steget för långt och drivit det till en alldeles för hög nivå. Just därför sitter jag här idag med en halv okej fot. Det är egentligen inte riktigt detta som det här inlägget ska handla om, men innan jag fortsätter tycker jag att det är viktigt för er att veta det här: "Valet jag gjort har jag beslutat helt själv, alla har fått tycka och tänka hur mycket dom vill och jag är verkligen tacksam över all hjälp jag fått. Men i slutändan är detta helt och hållet mitt val, jag är stolt över att jag tagit detta beslut"

Fortsätter i nästa inlägg!

Nej, jag har inte dött. Jag har bara haft annat för mig som känts betydligt viktigare än att blogga. Men jag har hunnit med mycket sedan sist. Jag har fått mina näst sista betyg. Om jag var nöjd? Absolut! Jag har gråtit och skrattat om vartannat. Jag har varit med om ett par jobbiga saker, som tar ett tag att komma över. Ibland är det bästa dock bara att bita ihop och låtsas att allt är bra, och är det något jag är bra på så är det just det.
Ni vet sådana saker som gör ont i hjärtat och får självförtroendet att sjunka till botten. Men jag säger som Sanna Kallur sa en gång, "Det finns så mycket saker som är viktigare än just det här som jag gråter över nu, jag känner inte det just nu men snart kommer jag inse att jag har ett förbannat bra liv i alla fall". Och visst är det så när man tänker efter!

Jag har även hunnit med en tur till Spanien och lite sol, super skönt och det kom väldigt passande! Firade jul och nyår i Spanien, men nu är jag hemma i Sverige igen.

Första tävlingen gjorde jag igår, orkar inte ens berätta mer än så om den. Försöker bara lämna den bakom mig och ladda inför nästa!

Varför jag egentligen skrev detta inlägg var inte för att berätta allt detta utan för att säga förlåt för den dåliga bloggningen och sen hejdå för ett tag framöver. Jag har saker som är viktigare än bloggen och saker som jag hellre gör. Men i'll be back! Jag vet inte när, men jag kan komma tillbaka snabbare än jag gick! Och nej jag slutar inte blogga, bara för en tid framöver!

"Första segern är att besegra sig själv"
När jag gjort det lovar jag att berätta vad jag syftar på, har en till sak jag skulle vilja berätta. Tar det i ett annat inlägg snart!