"Om ni vore tårar i mina ögon, skulle jag aldrig gråta. Då skulle ju jag förlora er"

Fortsättning...

Yes, det handlar om fotbollen. Ja, jag ska sluta. Ja, jag ska spela fotboll i skolan fortfarande. Det är med tårar i ögonen jag säger detta, för vem hade kunnat trott detta för ett år sedan? Inte ens jag själv. Men jag säger det även med en enorm stolthet i rösten, för jag är stolt över det mesta jag gjort på fotbollsplanen (finns några undantag). Det är ändå ett halv liv jag spelat fotboll, då har man hunnit med mycket. Allt jag gjort som fotbollsspelare har jag gjort helhjärtat och med en enorm glädje. En dag så tar glädjen slut och det har den gjort för mig.

Jag började som en riktig nybörjare, aldrig hade jag spelat fotboll. Men titta hur jag utvecklats och vart jag kommit idag. Men på det sättet jag utvecklats hade jag aldrig klarat utan er, utan mitt underbara lag, utan världens finaste tjejer. För ni, ni är helt j*vla underbara och otroliga hela högen. Jag kommer aldrig kunna tacka er för alla dessa år. Men kanske räcker all den glädje vi delat med varandra som tack. Jag hoppas det. Tillsammans utvecklades vi något helt enormt. Från att vara ett riktigt dåligt lag där alla spelare spelade individuellt till ett grymt lag som spelar som ett lag. Ett riktigt lag.

Jag kommer ihåg en sak som om det var igår. Det var i somras på Gothia, när vi blivit utslagna på straffar. Nästan alla grät, alla kramade alla. Just då kommer jag ihåg vad mamma sa till mig. "Vet du vad Ida, ni kanske inte vann Gothia men ni har spelat en riktigt grym fotboll och gett alla lag en rejäl utmaning. När ni spelar fotboll som bäst är det snyggare än att se Emma Green Tregaro ta EM-silver, ibland kan det också vara värt en del"

I och med fotbollen har jag hittat egenskaper och sidor hos mig själv som jag inte trodde fanns. Jag är nästan helt säker på att jag inte fått fram dom här sidorna om jag inte spelat fotboll. Det kämparglöden jag behövt använda på fotbollsplanen, den tjurskallen jag hittat, de lugnet jag fått, den glädjen jag fått uppleva och framförallt den talangen för att aldrig ge upp. För det är något jag aldrig kommer göra vad det än handlar om, varför skulle jag göra det och låta någon annan vinna?

Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga, det var typ det här jag ville få sagt. Vänta jag har några saker kvar. En sista gång, TACK! Tack för allt ni gjort för mig tjejer, ni är dom bästa jag någonsin träffat. Utan er vad vore jag då? En dag ska jag tacka er på riktigt! Jag har en idè hur, den behåller jag dock hemlig.
Nu avslutar jag detta inlägg med ännu mer tårar i ögonen än vad jag hade ibörjan. Det känns tungt att säga detta, men nu lägger jag min Gula Alsike tröja med nummer 10 på ryggen bakom mig och blickar framåt med alla dessa år i tankarna. Med mina älskade fotbollskor i tankarna, dom som fått skjuta så många viktiga mål. Men som sagt jag gör detta med en enorm stolthet, för jag har ju fått exakt allt. Nästa! Med ett Serie-Guld högst upp på listan!

Jag kanske just begått mitt absolut största misstag, eller mitt absolut bästa beslut. Det återstår att se, who knows? Nu ska jag lämna en del av fotbollen bakom mig och låta en del vara kvar i tankarna. Med dom tankarna ska jag bli bäst på något annat. Just det som slår det mesta just nu, Friidrotten! Det gäller ju att sluta på topp eller hur? ;)

LEV ERA DRÖMMAR OCH LÅT INGEN STOPPA DIG, FÖR ALLA HAR EN DRÖM. OCH DRÖMMAR ÄR JU TILL FÖR ATT UPPFYLLAS!



Kommentarer
Postat av: Therese

jag vet inte vad jag ska skriva men kände att jag behövde kommentera...

så finns när som helst om du behöver prata osv. <3

2012-01-09 @ 23:13:46
URL: http://thereseidving.blogg.se/
Postat av: Ida

Tack Therese! Lite känsligt ämne att ta face to face så sålänge jag slipper det är det lugnt!

2012-01-10 @ 09:19:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0