I Go For My Dreams
Äkta lycka kommer från hjärtat
Jag är världens lyckligaste, bokstavligt talat! Behöver jag ens säga vad sjukgymnasten sa? Tror nog inte det.
Jag är som en 7 åring ibland, vilket program jag än kollar på så har jag en favorit som jag alltid hejar på. I idol hejar jag på Amanda Persson och Molly. I Robinson på Denice. Nej, jag har inte växt ifrån det.
Imorgon har vi match mot VP, då ska vi visa dom att vi är bäst en sista gång. Jag ska dra på mig fotbollsskorna igen efter ett uppehåll på 1-2 månader, skönt och läskigt.
Tillsammans
Jag vet helt ärligt inte vad det är med dig, varför är du så speciell? Det konstigaste är att jag inte ens själv kan komma på en förklaring. Det är kanske för att du är du. Och men tanke på att jag inte vet varför du är så speciell så vet jag inte hur jag ska beskriva dig. Jag har tänkt på det här i flera dagar, men okej jag ska försöka bara för din skull.
Jag kommer ihåg den dagen jag såg dig för första gången, ditt blonda hår, din härliga dialek, ditt underbara skratt, ditt leende och din personlighet. Du är en sån person som jag brukar kalla färgstark. Det lyser om dig.
Du är bäst på allt som går att vara bäst på, men det du är absolut bäst på är att få mig att le och få mig att känna mig speciell. Tack, för att du verkligen lägger ner tid på mig. Utan dig skulle jag vara halv.
Du är en person som jag beundrar med hela mitt hjärta, att du har orken till allt du gör är sjukt. Du är den absolut finaste person som jag känner. Du har en utsida värd miljoner, ett hjärta av diamanter och en insida värd att offra livet för. Ja, du är helt enkelt bäst!
Aldrig ska jag sluta älska dig! Tack!
Det är lätt att vara efterklok, lätt att se i backspegeln och förstå vad man gjorde fel...
Du vet mitt namn men inte min insida
Är fortfarande super duper glad över att Hanna kommer nästa vecka, längesen sist och jag har verkligen saknat henne.
Sitter i bilen på väg till sjukgymnasten, ska bli skönt att få det överstökat. Fast nu blev jag lite nervös, jaja det går säkert bra.
Nej nu ska jag fortsätta vara underbart glad och sluta skriva. Vi ses!
"The dream team"
Helt sjukt skönt med sovmorgon, känns som om det behövdes.
Idag ska jag till sjukgymnasten, äntligen! Får hoppas att jag får springa igen, nu vill jag springa och ha lite kul. ;)
Igår låg jag och pratade med Hannnnaaaa hela kvällen, underbar tjej det där. Längtar tills nästa lördag då hon kommer ner till oss.
Alla gör vi misstag, det är sättet vi reparerar dom som räknas!
Varför?
Varför finns du bara i drömmen?
Varför?
Varför valde jag att leva i den?
I drömmen?
Jag hade glömt dig
Raderat dig.
Bort från mitt minne
Bort från mina drömmar
Du
Du lät mig leva i drömmen
För sent att vakna upp
Vakna upp och inse
Inse allt bara var en dröm
Allt var bara en lögn
En lögn som du fått mig att tro på
Jag vill inte älska dig
Vill inte sakna dig
När jag vet att du inte saknar mig
Jag vill hata dig
Hata dig för allt var bara en dröm
Varför?
Varför behöver inte mig?
Jag vill att du ska behöva mig
Som jag behöver dig
Jag vill leva i min dröm
Jag vill leva i min dröm och aldrig vakna Upp
Vakna upp och inse
Inse att det bara var en dröm...
Du är bäst, bättre än alla andra!
Tur att man är tjej ibland och kan göra flera saker samtidigt. Just nu skriver jag klart min svenska saga, äter, lyssnar på musik, pratar i telefon och smsar... Ibland är livet jobbig ;)
"Ni är äkta vänner och glöm aldrig det"
Nästan en vecka sen sist, har inte alls haft tid att blogga. Hela förra veckan gick åt till att plugga svenska. I helgen var Sofia här och vi hade sjukt mysigt, underbar tjej det där! Har en massa bilder som jag kan visa er sen.
Igår var jag och curlade ned friidrottsgruppen, gick väl sådär. Har blåmärken över hela benen. Jaja det var kul iaf.
Nu ska jag plugga lite matte och sen kolla på idol, sen blir det den underbara svenska sagan som ska vara klar till på torsdag.
Imorgon ska jag och Emma till celsius hela dagen, börjar 10:45, fett skönt!
Nu blir det plugg!
Nu blir det plugg!
Era stjärnor lyser starkare än alla andras, därför är just ni två bäst!
Jag såg en stjärna bli bäst, jag tror jag vet namnet. K A L L U R!
12. Min största kärlek
Jag har aldrig varit kär på riktigt, även om jag gillat killar väldigt mycket. Men jag älskar andra saker, som tex att träna, skratta, vara med kompisar, tävla, spela matcher, vara med familjen och persa.
För en vecka sen trodde jag att jag hade hittat min kärlek (och nej inte i en person utan i någon helt annat) men just nu är jag inte helt säker på det längre. Jag kanske tänker för mycket, jag vet inte. Förut var det självklart för mig att älska det, men inte längre. Kanske beror det på en viss person, men det spelar ingen roll just nu.
11. När känner jag äkta glädje
Jag känner äkta glädje när jag uppnått en dröm. Alla borde få uppleva sina drömma hur låga eller höga dom än är. Man kan nog känna olika sorters glädje också, om jag lyckas bra på ett prov bli jag jätte glad också. Eller nät jag får göra det jag älskar absolut mest.
Tänk själva, man har kämpat och kämpat för ett visst ögonblick och sen lyckas man. Då känner man äkta glädje. Det kan handla om att övervinna en rädsla, vinna en viss tävling, göra mål i en match, klara ett svårt prov och så otroligt mycket mer. Men jag tror ni fattar.
Crying in the Rain
10. Varför är vänner så viktiga
Ni är bäst!
Olivia och Tove, ni är helt enormt goa. Ni är mer än guld värda. Alla minnen jag har med er kommer finnas med mig hela mitt liv. Ni är det absolut bästa jag har. Utan er skulle jag inte finnas. Helt ärligt jag älskar er mer än ni någonsin kommer kunna förstå.
Jag har känt er sen ni var 5år ungefär och jag känner er lika bra nu. Vi har 89743592847509 tusen miljarder minnen med er. Jag vet inte vad jag ska säga, ni är helt jävla underbara hoppas ni vet det!
Innerst i mitt hjärta har jag ristat in ditt namn, du är en del av mig
2. Jag älskar att måla naglarna
3. Rosa+Nike+Kallur=Ida
4. Jag älskar att pyssla
5. Jag är ofta glad
6. Jag vet inte om jag valt rätt...
7. Friidrott är mitt liv
8. Jag har spelat upp för Upplandslaget
9. Jag älskar rosa
10. Jag kan bli otroligt trött och arg på vissa personer ibland
11. Jag skriver träningsdagbok
12. Jag har världens bästa kompisar
13. Jag har med mig min mobil vart jag än går
14. Det värsta som finns är dryga personer
15. Jag och Sofia är grymmast på att ljuga
16. Jag har världens beslutsamhetsångest just nu
17. Jag hatar falska "kompisar"
18. Tillsammans med mitt fotbollslag har jag dom bästa minnerna ever
19. Alsike IF F-97 är världens bästa lag
20. Jag har över 70 st nagellack
Bilder
"Sanna is back"
Även fast du är så långt borta känns det som du är vid min sida hela dygnen. Det var dina ord som fick mig att le, utan dom hade jag varit en helt annan person idag. När jag läser orden du skrev får det mig att inse att du är så speciell man kan bli. Du har en utsida värd miljoner och en insida som alla drömmer om att ha.
När du kom in i mitt liv förendrade du allt, du fick mig att inse vad som var viktigt i livet. Med din personlighet lyser du upp allt. Ditt leende får mig att smälta, ditt skratt får mig att dö lite smått. Jag skulle kunna offra livet för dig. Jag menar det verkligen. Du har det lilla extra.
Jag kommer aldrig glömma det. Det blonda håret, det underbara leendet, det fina skrattet, de overkligt fina utseendet, din personlighet. A L L T! Jag blir trött bara av att tänka på dig, för du är så perfekt. Jag ser upp till dig som ingen annan. Du får mig att känna mig speciell. När du ler ler jag.
Tack för att ni finns tjejer!
Världens finaste och sötaste kusin. Jag älskar dig över allt annat Hugo!
"Jag sitter här med tårar i mina ögon...tack jag är verkligen rörd"
Kom hem vid halv fem idag, har typ hållt på med datan enda sen dess. Ikväll är det Ensam mamma söker och Svenska Hollywood fruar, grymt!
Imorgon har vi sovmorgon till 10:45, ännu en till grym sak. 11 dagar kvar till sjukgymnasten, en tredje grym sak så just nu är jag bara allmänt glad.
På onsdag är jag ledig :D
Eftersom att vi egentligen har orienteringsdag i Hammarskog på onsdag så har Johanna (min idrottslärare) och mamma bestämt att jag ska få vara hemma istället, jag kan ju ändå inte springa. Vadå special behandling? Ibland är det bra att vare trevlig mot idrottsläraren ;)
Har suttit och laddat över 10000 tusen tals bilder till datan nu så ni kan få se lite roligare och nyare bilder sen.
På torsdag ska jag äta med grymma Mathilda på stan och mellan lördag-söndag ska jag och min lilla sockertopp Sofia sova över här. Båda kommer bli grymma, har saknat dom båda två helt sjukt mycket.
Tre bilder från i somras, ge mig sommarlov!
Hon är tjejen som får hela Sverige att stanna
Det var inte längre Linda Bengtzing, Pernilla Wahlgren, Jessica Andersson eller Nanne som var coola. Nu handlade allt om en dalkulla från Falun, en tjej som är utöver det vanliga, en tjej som är så folkkär i Sverige att man skulle kunna jämföra henne som dom mest folkkära i tex England. Hon har en stjärnstatus som bara Therese Alshammar, Zlatan och Charlotte Kalla har utomlands. Hon är den mest lysade stjärnan vi har i Sverige. Hon är den tjejen som så många ser upp till och hon är den tjejen som får hela Sverige att stanna. Vem är det jag pratar om? Som så många gånger förr är det Sanna Kallur. Redan innan Osaka VM 2007 började jag gilla henne. Sen förstod jag mer och mer varför. Det går nog inte att förklara varför jag gillar just henne. Kanske för att hon är just den hon är.
Det var Sanna Kallurs ansikte som satt uppsatta på hela min väggar, det var bara henne jag pratade om. Jag förstår att alla mina kompisar blev trötta på allt mitt snack om Kallur. Men tack för att ni orkade med mig. Nu tror jag att jag hittat en balans, att gilla henne overkligt mycket men ändå inte prata om henne H E L A tiden.
Jag kommer ihåg den 18 augusti 2008 som om det var igår. Jag bad pappa slå över till svt och vi väntade och väntade med spänning på att Sanna Kallur skulle springa semifinalen i OS på 100 meter häck. Helt plötsligt stod hon där på startlinjen vår egen Sanna, en av guldfavoriterna, Sveriges folkkäraste och världsrekordhållerskan på 60mh. Hennes blick var något utöver det vanliga, den utstrålade glädje, förväntan, adrenalin och en massa annat. Man såg hur tokladdad hon var. Äntligen var hon tillbaka på tävlingsbanorna.
Jag var så enormt nervös innan, jag kollade på TV:n hela tiden och lyssnade på allt som dom sa. Jag visste att Sanna kunde springa ruggigt snabbt och jag hoppades verkligen med hela mitt hjärta att hon skulle få ut allt nu. Jag höll mina 10 fingrar och mina 10 tår för henne.
Hon tryckte på som aldrig förr fram till första häcken, och efter mindre än en sekunds löpning var drömmen om ett OS-guld över. Jag blev helt tom inom mig, jag fick inte fram ett ord. Jag blev varken glad eller ledsen. Jag förstod inte vad som hänt, var det verkligen redan slut?
Sanna lät sen tårarna komma och sen grät hela svenska folket. Efter några minuter kom mina tårar också. Jag tyckte så synd om henne att jag bara ville krama och trösta henne. Hon var värd så mycket mer.
Efter 12.68 i försöken trodde jag hon skulle vara med och fightas om guldmedaljen men istället tog det stopp redan på första häcken.
Radiosporten sa det efteråt:
-"Innan trodde vi att hon skulle falla ihop på banan, men inte på det här sättet utan istället för att hon skulle dra baksidan eller liknande inte falla"
Det är inte så lätt att man bara torkar tårarna och sen gör ett par intervjuer med skratt och leenden och glömma allt som hänt. Det är svårare än så.
Efter fallet satt Sanna kvar på banan och grät, sen tog hon sig upp på benen och gick bredvid dom häckar hon egentligen skulle ha sprungit över. När hon kom till mål fick hon tröstande kramar och stöttande ord av sina konkurenter. Hon gick sen och satte sig ensam på en trappa bredvid läktaren och grät och grät och grät. Hon grät nog nästan mer än vad Emma Green Tregaro gjorde efter höjdfinalen i VM 2011. Efter ett tag torkade hon ögonen och gick med tunga steg bort mot svt:s mixade zon. Den alltid så glada Sanna var nu den lilla lilla ledsna tjejen. Sanna grät, jag grät, dom flesta grät. Sanna gjorde intervju efter intervju, inte skulle snälla Sanna våga säga nej utan hon bara stod där och svarade snällt på allt frågor. I varje intervju lät hon oss få se det välkända leendet och även ett litet skratt, men tårarna tog över allt. Just då fanns det ingen som kunde få Sanna helt glad.
Mitt under intervjun med radiosporten gick det förbi en kille som sa några peppande och stöttande ord till henne, och gav henne en liten klapp på axeln. Gissa vem det var? Jo, självaste Usain Bolt, ganska coolt.
Jag ska skriva mer om det en annan dag, då kommer lite av Sannas tankar, om vad som hände under intervjuerna, lite mer om vad jag tyckte och om vad dom sa under intervjuerna (även lite mer bilder)
"The dream team"
Svar på kommentar
Ida, du är så duktig på att skriva, kan inte du skriva om Sannas OS oxå? Kram :)
Svar: Tack så mycket. Jo absolut kan jag göra det. Jag vill bara känna mig redo först. Jag har inte sett loppet då hon ramlade en enda gång sen det hände. Eller en gång efter och då grät jag så lika bra att vänta med det. Men absolut det kommer. Kanske idag, eller imorgon, om en månad vi får se men jag lovar att det kommer. Kram
Ibland är det bättre att vara chanslös än att vara så nära himlen
Fjärdeplatser är nästan alltid skit.
Sanna Kallurs fjärdeplats var skit, men den var också ett besvis på att hon nu verkligen är en världsstjärna och blir en av huvudfavoriterna i OS i Peking.
Sanna kände det kanske inte just då, men så mycket har jag förstått som att en hel svensk nation stod i kö för att trösta henne. Det kan också vara värt en del.
| |
En hundradel från bronset. Två hundradelar från silvret. Det var en bitter dag. En dag för tårar.
Det var en dag där vi lärde oss det vi nästan glömt när det gäller friidrott: svenskar KAN förlora och allra värst är de där fjärdeplatserna.
Jag vet inte hur mycket ni såg av de hemska scener som utspelades på innerplan i går.
Jag satt vid TV:n hela dagen och kunde följa dramat, sekund för sekund, tår för tår.
Det jag såg var det här:
Sanna faller efter målgången. Hon reser sig och ser helt chockad ut. Det är som om ansiktsfärgen förändras. Det är som om hon förväntar sig det värsta, men ändå hoppas. Men så kommer fjärdeplatsen upp på tavlan. 12,51, pers. Det är ingen tröst. Hon tar några medtävlare i hand, men drar sig snabbt undan till en ensam plats. Vid den stora vattenhinken med is och vatten sätter hon sig med nerböjt huvud. Hon ser helt förkrossad ut. Inne på arenan startar Michelle Perry sitt ärevarv med amerikanska flaggan. Sanna sitter med nerböjt huvud. När hon ser tv-kamerorna till vänster vrider hon ansiktet åt höger. Men det är inte riktigt bra det heller, hon tvingas titta på rivalen Perrys ärevarv.
Sanna böjer ner huvudet igen. Sitter helt stilla i en minut. En minut som känns som en evighet. Så fattar hon ett beslut: torkar sig under ögonen, ser ut som om hon verkligen stålsätter sig och reser sig sakta upp. Det ser ut som krävs omänskliga krafter. Med tårfyllda ögon går hon till Marie Lehman vid SVT:s mixade zon. Hon får en kram av Lehman, tårarna börjar rinna igen, hon får en minut på sig att hämta sig och torka tårar innan intervjun startar. När den börjat skrattar hon till en början, men det tar bara några sekunder så är ögonen tårfyllda igen.
Hon lämnar Lehman och just då smiter Michelle Perry förbi och ger henne en kram som hon besvarar och det är omöjligt att avgöra om det är en kram av tröst eller av hånfullhet. Kanske av båda.
–I en perfekt värld hade jag hållit i hela vägen, säger Sanna hos journalisterna.
Hon torkar tårar och skrattar om vartannat och säger att hon är glad över tiden men att det är lite rörigt med känslorna just nu.
Tack, det märker vi.
Tack också för att det får vara så.
Sanna slutade till slut att gråta
Jag förstår att hon grät. Så nära, men ändå så långt borta. Ibland är det bättre att vara chanslös än att vara så nära himlen.
Men jag tycker att hon ska torka sina tårar och tänka tillbaka på ett fantastiskt mästerskap. Hon gjorde sin första VM-final. Hon dominerade försök och semifinal. Hon gav Perry en match och visade att hon är i absoluta världstoppen.
Vem hade trott det för ett år sen?
Knappt ens Sanna själv. Njut av det en stund och tänk på att det bara är ett år till OS, Sanna. Då kommer du att ha stor glädje av all erfarenhet och alla tårar från i går. Då kanske de till och med kommer att vara guld värda. Och då vet du dessutom att det är den som knuffar bäst vid sista häcken som vinner...
9. Om jag skulle få vara en annan person för en dag vem skulle jag då vara
Typ få uppleva en världskändis liv, det skulle nog vara lite speciellt. Få se hur pressen från media påverkar och se hur många skadade år man pallar innan man lägger skorna på hyllan. Jag skulle även vilja se hur Sanna tänker, om tex inomhussäsongen och hur hon kommer göra. Men jag lovar det vet jag redan, jag har mina kontakter. Känns lite coolt att veta mer om vad Sanna tänker om inomhussäsongen och utomhussäsongen 2012 än vad media vet.
8. Finns det ord som kan förklara en kärlek?
Det är nog olika från person till person oxå, vissa har säkert jätte lätt att förklara en kärlek och vissa inte. Tänk va skönt om man kunde beskriva exakt vad man tyckte om en person och förklara med ord som visade ens kärlek. Då vore livet så mycket lättare.
Jag är nog en sån som har rätt svårt att beskriva folk, jag vet exakt vad jag tycker om dom men jag har lättare för att visa det. Om jag ska beskriva en kompis så funkar det ibland och ibland inte.
Jag tror att tårar visar mest av allt, det kan visa saknad, lycka, ledsamhet, ensamhet, besvikelse och en massa mer.
I hate goodbyes, i hate those tears in my eyes...
Har hunnit göra hela matteläxan också, tänkte kanske fortsätta på min saga vi ska göra på svenskan om jag orkar.
Var ju på match imorse, jag spelade inte men följde med som suporter. Tjejerna förlorade tyvärr, men vi spelade sjukt bra och resultatet blev tillslut inte alls rättvist. Vi hade lika många lägen som dom om inte fler, men dock satte dom sina och vi missade våra. Tråkigt, dags att ladda tills nästa helg som består av två matcher, Östhammar och Österlövsta tror jag.
Om 13 dagar ska jag tillbaka till sjukgymnasten, för första gången längtar jag faktiskt. Jag är så obeskrivligt j*vla sugen på att få jogga och springa riktigt snabbt igen. Gahhhh, jag blir snart galen. Jag har så mycket energi nu när jag inte tränar att jag inte vet vad jag ska göra av den. Varje dag jag kommer hem från skolan, vad ska jag göra då? Åhh, det är så tråkigt. Men när jag kommer tillbaka på banan igen börjar uppbyggnadssäsongen och då ska jag maxa som aldrig innan, jag ska bli bäst, bäst av alla. In i vår underbara Celsiushall och ut i -20 grader och springa intervaller, så sjukt härligt. Tänk mjölksyra och träningsvärk. Hahh första gången jag verkligen längtar, men jag tror verkligen min kropp behöver en ordentlig uppbyggnad nu. Få tillbaka lite kondis efter att knappt joggat något på hela sommaren, få tillbaka styrkan i benen och få två hela fötter. Ge mig träningsvärk ;)
Kommer fler inlägg snart :)
Ibland är wordfeud bra jobbigt :s
Ibland är wordfeud bra jobbigt :s
"Jag sitter här med tårar i mina ögon... tack jag är verkligen rörd"
Imorgon ska jag åka med och kolla när tjejerna spelar match mot Gimo. Sen hem och göra matteläxan, städa och blogga. Grymt skön helg.
Nu är jag helt sjukt trött, ska stänga av datorn och kanske kanske kolla på ett avsnitt av blågula drömmar om jag orkar. Kanske slänger in ett inlägg senare. Annars hörs vi imorgon, då dagssakerna kommer och även en massa annat.
Är dom inte sjukt lika? :o
Är dom inte sjukt lika? :o
Jag kan inte mycket, jag kan allt!
Lycka till alla som är på skol SM nu, åhh kan inte sluta tänka på det att om jag hade varit bra i foten nu hade jag laddat inför en tävling imorgon... Känns lite surt men sånt är livet. Nu ska jag kolla igenom spanskan och fixa lite småsaker innan jag släcker. Vi ses kanske imorgon :)
I think I love you
You know my name, but not my store
Kul inlägg med bara prat om läxor. Men iaf jag ska snart ner och checka Robinson. I helgen ska jag bara slappa, plugga, blogga och städa. Ska bli skönt med lite sovmornar :)
Bild från 8:an. Therese, Emma, jag, Angelica, Freja, Oliva, Julia, Shida och Edom :)
Tänk om alla vore perfekta!
Tänk om alla vore perfekta!
Våra brister gör oss till människor.
Våra brister gör oss till människor.
Att följa sitt eget hjärta eller kompisarnas viljor?
Att följa sitt eget hjärta eller att följa kompisarnas viljor, det är svårt. Ska man tänka på att man själv ska vara glad och lycklig eller att kompisarna ska vara glada och lyckliga. Det är svårt att välja. Jag skulle aldrig vilja svika någon och jag vill aldrig göra någon arg eller ledsen men ibland kanske det är magkänslan man får lita på och våga börja om på nytt. Det kanske är viktigt.
Men egentligen en riktig kompis ska stötta ett svårt beslut och alltid vara den bra kompisen den varit.
Just nu känns det som att någon aldrig kommer kunna ändra på mitt beslut. Det är nog det första riktigt stora steget jag tar utan att veta vad alla andra tycker. Det är skrämmande att inte veta vad alla ska tycka och säga. Tänk om vi inte kan vara vänner nu? Hur ska jag berätta det?
Att ta farväl av något eller någon är aldrig lätt men just nu känns verkligen det här rätt, så jag går på magkänslan och chansar lite. Och snälla ni, jag lovar vad som än händer älskar jag er alla något helt enormt mycket, ni har fått tiden att gå så snabbt. Men nu börjar jag om på nytt och nu ska jag leva ett liv med världens bästa kompisar och en helt annan glädje.
Jag lovar om ett tag ska jag berätta exakt vad jag syftar på, men just nu är jag inte redo att berätta för alla. men jag lovar det kommer. Först måste jag få ta det med mina absolut närmaste kompisar.
Svar på frågorna
Har du något favorit citat?
Det här är i alla fall några som jag gillar väldigt mycket:
"Inget är omöjligt för ett brinnande hjärta"
"Det enda man kan vänta sig är det oväntade"
"Att vara stark innebär inte att aldrig falla, utan att ta sig upp efter varje fall"
"Don't be afraid to be great - cause you are"
Har du egentligen lockigt hår? Plattar du håret varje dag?
Nej inte så speciellt lockigt, dom gångerna då jag har utsläppt i skolan plattar jag håret mnen inte så ofta annars
vilka är dina närmsta vänner ? Har du bra killkompisar oxå?
Jag har värlidt många nära vänner, men Emma är den som jag nog är närmast med. Vi tillbringar sjukt mycket tid med varandra, vi pratar om allt mellan himmel och jord. Vi tycker väldigt lika och vi bråkar aldrig. Sofia är också en sjukt härlig tjej, henne har jag känt sen hon föddes, och vi har alltid så mysigt tillsammans. Maria, Olivia, Tove, Hanna, Therese, Angelica och Mathilda är också ett gäng tjejer som jag verkligen gillar. Visst har jag världigt bra killkompisar också.
Hur lång är du?
161,5
Har du gjort många mål i år?
Inte så många, jag har inte spelat så många matcher i år. Det har aldrig riktigt lossnat för mig under dom få matcher jag spelat. Men ett par mål har jag i alla fall gjort.
Skulle du vilja spela i landslaget?
Nej, jag har ingen dröm om att få spela där
Gillar du att bo i Alsike eller vill du bo nån annan stans?
Alsike är helt underbart, men visst skulle jag ibland vilja bo någon annan stans
Vad har för fotbollsskor?
Ett par gula Nike mercurial
Topp femton favorit minne?
Åhh, jag har så många galet bra minnen. Men topp femton är nog:
Friidrottslägret 2011 i Falun med Sanna Kallur, när jag träffade Jenny Kallur för första gången (2008), Världsungdomsspelen 2011/2010, Gothia (2011), Friidrotts SM 2010 i Falun/2011 i Gävle, Falun 2010/2011, Stafett SM 2011, Terräng stafett "SM" bronset i Borås (2010), sommarlovet 2011, Serie-guldet 2010, Första friidrottsmedaljen och den sista är inte det bästa minnet men jag njöt hela träningen förutom på slutet och därför måste jag skriva med den oxå, Hannas sista träning med oss augusti 2011.
Hur är dina föräldrar? Låter dom dig göra mycket saker?
Mina föräldrar är grymma, dom ställer alltid upp vad det än handlar om. Dom låter mig göra rätt mycket, så länge dom vet var jag är.
Har du lätt för att peppa dig själv inför en tävling?
Jag har faktiskt väldigt lätt för att peppa mig själv, när jag värmer upp pratar jag inte med någon, lyssnar på musik och tänker bara på vad jag ska göra
Hur friidrottsintresserad är du?
Jag är väldigt friidrottsintresserad, jag kan dom flesta stora friidrottarna i världen, dom flesta världsrekorden. Sen ÄLSKAR jag att kolla på tävlingar på TV.
Hur fotbollsintresserad är du?
Mitt forbollsintresse har nog sjunkit väldigt mycket det senaste året, kanske för att det aldrig lossnat eller för att friidrotten tar för stor plats.
Vad är roligast fotboll eller friidrott?
Friidrott
Om du nu tycker friidrotten är roligare, varför slutar du inte på fotbollen?
Det handlar inte alltid om det, utan att inte svika någon. Jag tycker det här är jätte jobbigt att bestämma om man ska sluta eller inte inför dom tjejerna som jag känt så länge. När den dagen kommer då jag verkligen måste välja då kommer jag säga det, men innan något är bestämt pratar jag inte om det.
Bästa lärarna på Gränby skolan?
Kristina och Johanna
Vad heter din idrottslärare och hur är hon?
Johanna heter hon och hon är hur snäll som helst.
Vem betyder mest för dig?
Jag har en massa som betyder otroligt mycket för mig och som alltid finns där. Alla är bra på olika sätt, vissa på att få mig på bra humör, vissa att hjälpa mig, vissa att prata med, vissa att lyssna och vissa för att dom säger precis vad dom tycker.
Värsta mardrömmen?
Det finns en massa, har nyss fått uppleva en mardröm, orkar inte berätta om den här på bloggen. Men annars finns det många drömmar som jag helst slipper drömma ;)
Högsta drömmen (gärna flera)?
Jag har många drömmar, dom flesta håller jag nog för mig själv, ingenting som alla andra behöver veta. Men jag vill bli bäst, bäst av alla. Sen drömmer jag om att få se Sanna Kallur springa en OS-final i London nästan år.
Vad har hänt med din fot och hur ont gör det?
Jag har töjt ut mitt ledband väldigt mycket. För mig gör det väldigt ont just nu. Det gör ont typ hela tiden, även när jag bara sitter elr ligger, ja ni fattar. Men jag får skylla mig själv, är man så dum att man tränar med en stukad fot är jag ju inget annat än värd det här.
Vilka program följer du?
Ett som jag verkligen gillar just nu är Svenska Hollywood fruar.
Ska du sluta på fotbollen?
Med tanke på att du skriver som anonym och frågar gissar jag att det är någon jag känner bra, men iaf just nu pratar jag inte om det. Ni får tro precis vad ni vill.
Hur ser ditt rum ut?
Jadu mitt rum är fullt med bilder på friidrottare, mest Sanna och Jenny Kallur och Emma Green Tregaro. och med fullt menar jag verkligen det, på alla väggar, i taket osv ;)
Vem saknar du så mycket?
Det du! En helt underbar person med ett oänligt stort hjärta.
Varför gillar du Sanna Kallur?
Hahah ska jag vara helt ärlig så är jag inte helt säker. Troligen för att hon är den gladaste, bästa, smartaste, coolaste, sötaste, underbaraste, grymmaste (ja listan kan bli 983739863 sidor lång) tjejen i världen. Helt enkelt oslagbar.
Vem gillar du mest i serien VÄNNER?
Jag gillar Rachel och Joey bäst
Gillar du den nya idoljuryn?
Jag gillar Laila och Anders men inte Bard och Pelle. Den gamla var mycket bättre tycker jag.
Har du gjort headern själv?
Nej det har jag inte. Min underbart duktiga kompis Maria fixade den, snäll som hon är :)
Vad var det ni gav din friidrottstränare när hon skulle flytta?
Oj, jag kanske aldrig visade en bild eller berättade om den. Hon fick i alla fall en tavla med massa bilder i. Kan visa bild senare, har flera på Iphonen.
Vem är det du skriver dom fina texterna om?
Det är lite privat, men det handlar om olika personer.
Saknar du aldrig handbollen?
Jo det gör jag faktiskt, vi hade så sjukt kul tillsammans.
Gillade du handbollslaget?
Det gjorde jag verkligen. Vi bråkade aldrig och skrattade en massa tillsammans.
Vad gör du på fritiden nu?
Jag tränar friidrott 4-5 gånger i veckan och fotboll 2-3 gånger i veckan så jag har fullt upp. Går även i fotbollsklass och ska troligen söka till Celsius när jag börjar gymnasiet med friidrottsinriktning.
Vilket/Vilka sms har fått dig mest glad/börjat gråta? Kan du skriva ner lite av dom?
"Det såg så sjukt bra ut att jag inte ville kommentera det, jag ville se dig sådär glad som bara du kan vara"
"Snacka om bra kompis som väljer karriär och framtid efter vad sina kompisar tycker, låter väldigt bra, med rätt?"
"Lycka till, jag hejar på dig och det vet du"
"Jag vet att du älskar det här, så gå bara ut och gör det du är absolut bäst på."
"Jag ser allt, jag har vetat länge att du kunde hoppa långt, jävligt långt om du bara ger det en chans"
"Vi kommer hålla kontakten, Ida. Promise! Du känns som en lillasyster. Jag gillar dig verkligen Ida." <3
"Jag gillar ju dig Ida, du är så himla bra hoppas du vet det"
"Jag älskar dig till solen och tillbaka 1000000 gånger"
Det där var lite ur några av alla sms som jag verkligen blivit glad över att ha fått läsa.
Vilken tycker du är din bästa egenskap och din sämsta?
Min bästa kanske är att jag är envis, snäll och träningsvillig. Och mina sämsta kanske är att jag tränar lite för mycket, kanske pratar lite för mycket ibland och att jag alltid blir så otroligt nervös
Jobbigaste styrkeövningen? ;)
Ojj, bananen/Cubanen är sjukt jobbig.
När du är bra i din fot, kommer du tävla i häck då?
Jag vet faktiskt inte, jag skulle så otroligt gärna vilja det men vi får se. Först ska jag träna ett tag :P
Om några år när du vinner OS, kan jag få din autograf då? (a)
OM jag på något konstigt sätt skulle vinna OS är det självklart att du skulle få min autograf, du skulle ju till och med få vara en super bra kompis till mig fortfarande, snällt va? ;) Men Elsa, när du vinner OS guld och slår världsrekord då får du lova mig att jag får din autograf? 
7. Vad finns i min skolväska
Jacka, busskort, skåpnyckel, tidning, hemnyckel, engelskaböcker, lipsyl, 10000 pennor, sudd, tågtabell, gothiaarmbandet, lapp om orienteringsdagen, busstabell och hörlurar till mobilen.
Nu har jag faktiskt tömt hela min väska för er skull ;)
6. Kan man ha vänner som man inte litar på?
Jag tror det är bra att ha olika kompisar. Kompisar som man bara skrattar med, kompisar man kan gråta med, kompisar som lyssnar, kompisar som hjälper till, kompisar som tröstar, kompisar att plugga med, kompisar att dela sitt liv med. Det kanske är skönt att inte dela allt med en kompis utan att ha olika kompisar till olika saker.
Sen är det nog även skönt att ha kompisar i olika åldrar, det är jätte skönt att ha en kompis i kanske 20-25 års åldern. Dom kan hjälpa till bättre än alla andra, dom förstår och har varit med om det vi berättar om själva vilket gör att dom kan komma med tips som är guld värda.
Dom kan klappa oss på huvudet och säga att du kommer igen! Du klarar det här!
Kompisar är guld värda, både dom man kan lita på och dom man inte litar på.
Att prata med dig är som att prata med en ...
Att prata med dig är som att prata med en gudinna, du är helt enormt bra på allt. Du kan få mig glad när som helst, du kan få mig att gråta, du kan få mig att skratta och få mig att göra väldigt väldigt mycket. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva!
Ligger i sängen nu, usel uppdatering jag v...
Ligger i sängen nu, usel uppdatering jag vet. Men det är sjukt mycket med läxor och träningar just nu så ni får stå ut. Tar igen allt i helgen, lovar! Ska skriva dags grejerna då oxå! Kanske bloggar mer snart! <3
Om du ska bli bäst måste du först bli bättre än mig!
Jag tror livet handlar mycket om att ställa in sig på saker och ting. Om att alltid ha ett öga öppet. Alltid blicka framåt i negativa perioder. Alltid klara att resa sig upp. Alltid lära sig att gå själv. Alltid ha mod. Våga tänka, våga känna, våga veta. Alltid har man med sig bra bilder från förr som man ibland kan ta upp och titta lite extra på. Jag tror att det är viktigt att våga sakna, men samtidigt ta nästa steg. Viktigt att ta varje kapitel för sig tills man vänt sista sidan i boken. Det är då. Då man kan pussla ihop alltsammans och se, hur kom jag hit?
4. Bästa resan
Ojj, svårt vi har gjort flera helt grymma resor men i topp ligger nog USA 2011, helt sjukt underbart.
New York: Vi var mest där för att mellanlanda innan vi åkte vidare mot Florida men vi hann i alla fall vara där i några dagar. Det var kallt, typ 10 grader? Men oj så mysigt vi hade. Vi var ute och kollade på Frihetsgudinnan, åkte en turisttur igenom hela Manhattan, shoppade och så mycket mer. Allt var så otroligt stort, skyskrapor, affärer, restauranger, maten ALLT! Men det var så fint. Vi bodde mitt på Time Square på Manhattan. Time Square är den här stora gatan som man ser i så många filmer, ni vet med alla reklamskyltar. Varje morgon vaknade man av ljudet utanför, redan klockan 08:00 på morgonen en helg var det full fart på gatorna. Taxibilar tutade hela tiden osv.
Miami: Det var därifrån vi tog båten sen ut i Karibien. Men Miami var helt underbart fint, tänk er en dröm. Vita sandstränder, blå himmel, klarblått vatten, stora fina palmer och 30-35 grader i luften, det låter ganska härligt eller hur? Och det var det verkligen.
Vi bodde på det finaste hotellet jag någonsin bott på. Det var fönster nästan hela vägen från golv till tak på halva rummet, vilket gjorde att man på kvällen såg ut över hela Miami. Det var mörkt men bara reklamskyltarna lyste. Hotellfrukosten var fantastisk. Allt ni kan önska er fanns. Frukt, mackor, fil, yoghurt, bacon, pannkakor, grönsaker, muffins, kakor, juice osv osv.
Dominicanska Republiken, Antigua, S:t Kitts and Newis, Barbados, Brittiska Jungfruöarna=Karibien: Resans höjdpunkt. En kryssning med en sjukt stor båt i nio dagar runt i Karibien. På båten fanns allt man kan önska sig och tusen gånger mer. Fotbollsplan, basketplan, pingis, teater, bio, tre pooler+5 bubbelpooler, mer än 15 restauranger, bibliotek och en massa mer. Bredvid den stora poolen fanns det gratis glass, dricka och mat. Det fanns en buffè som var 100m lång. En av dom sista dagarna på båten var det en chokladbuffè, jag har helt ärlig aldrig sett så mycket choklad i hela mitt liv.
Men vi var ju inte på båten hela tiden. Vi stannade på 5 öar i Karibien också. Man hann vara på varje ö i ca 7 timmar. I Dominicanska Republiken var det uppåt 40 grader varmt... Man höll helt ärligt på att brinna upp. Alla öar var verkligen super fina och dom hade dom vitaste sandstränderna jag någonsin sett.
Sen hann vi även med en tripp till Orlando, Melbourn och ett ställe på Floridas västkust. Det var nog min bästa resan någonsin. Verkligen ett tips!
Nu har jag legat och läst en massa inlägg ...
Nu har jag legat och läst en massa inlägg på friidrott.se med Sanna Kallur från 2008, hon är så J Ä V L A OBESKRIVLIGT BÄST! godnatt vi hörs imorgon.
- "Kom igen nu för FAAAN!"
Rätt dålig uppdatering idag men har haft fullt upp. Nils hade fotbollsmatcher idag så var där och tittade, sen var direkt hem för att kolla på Finnkampen. Damerna vann med 43 poäng! Hahah Moa Hjelmer är ju grym, hon sprang 400m och vann, 200m och vann, 4x100m och vann och 4x400m och vann. Hon är så jäkla tuff också, sådär lite lagomt kaxig och ödmjuk. Jag gillar henne.
Sen har jag faktiskt överträffat mig själv genom att ha pluggat på en lördag. Inte ofta någon sånt händer för mig. Men jag är i alla fall helt klar med Svenska låt/dikt analysen, grymt skönt. Imorgon ska jag bara vara hemma och slappa, plugga spanska och plugga engelska.
På måndag har vi skolfoto... :s
2. Här bor jag
Hur ska jag mer beskriva det? Jag älskar att bo här där jag bor och trivs verkligen super här. Dock ligger det ju inte så nära stan så det tar ett tag om man ska in och shoppa eller någon liknande. Ibland drömmer man ju om att få bo mitt inne i stan och ha nära till allt. Men det är ju ganska skönt att bo lite utanför också.
I det samhället som jag bor finns det 897243790 tusen miljoner barnfamiljer vilket innebär att det finns 874325809 tusen miljoner dagis. Dom har även en och "en halv" skola och ska bygga en till.
Det finns en konstgräsplan, flera grusplaner, en gräsplan, pizzeria, närlivs och en frisör. Så jag överlever ganska bra här ute.
Så jobbigt är det ju inte att sätta sig på tåget in till Uppsala ibland.
Tillsammans med dig ler jag. Tillsammans med dig lever jag mina drömmar...
Ni måste hålla med mig om det vilken skolan ni än går på att man känner sig väldigt trygg och säker på skolan?!
Tänk att börja gymnasiet. En ny klass, nya lärare, ny skola, nya kompisar, nya personer runt omkring mig, högre krav och mycket allvarligare.
På Gränby känner jag mig så trygg nu efter 2år. Jag hittar överallt i skolan och skulle kunna blunda och ändå komma till rätt klassrum. Jag har en klass som jag verkligen gillar, alla känner varandra och känner sig trygga med varandra. Jag har faktiskt kompisar i 7:an, 8:an och 9:an på Gränbyskolan och tillsammans med som har det varit så roligt att pendla in till Uppsala varje dag. Jag har läraren som känner mig utan och innantill och vet exakt vilka ämnen jag är bra på, vad jag gillar och inte gillar osv. Läraren som blivit som extra mammor och pappor till oss.
Tänk er att efter ett sommarlov veta exakt vad som väntar en och man känner sig tryggare och tryggare i sin skola för varje år, men sen efter du gått ut 9:an och ska börja skolan efter ett långt sommarlov har du helt plötsligt ingen aning vad som väntar. Det känns lite läskigt.
Det känns helt sjukt att jag säger det, men jag kommer sakna skolan och allt i den när vi 9:or slutar. Åren har gått så snabbt, det känns som jag nyss gick i 1:an....
1. Det här är jag
Jag heter Ida och är 15år. Jag fyller år den 31 maj, faktiskt även samma dag som min yngsta lillebror.
Mitt liv består mest av att träna. Jag tränar uppåt 10 träningar i veckan och älskar att träna hur mycket som helst. Jag tränar friidrott i Upsala IF och har tränat det i 2år ungefär. Innan tränade jag i en liten grupp där jag bor. Lite pinsamt, men det var faktiskt Rånäs... :S
Jag tränar även fotboll och har gjort det i 5 år ungefär. Jag har hoppat mellan flera olika lag. Jag har spelat med P-98, F-98, P-97, F-97, F-95 och i F-94. En massa olika lag men just nu håller jag mig till F-97.
I hela mitt liv har jag sportat i flera olika sporter. Tex simning, ridning, dans, friidrott, fotboll, handboll, gymnastik, trampolin osv. Jag har prövat mig lite fram i livet men nu har jag hittat något som passar mig perfekt och ligger varmt om hjärtat. Friidrotten!
Jag går även i Gränby fotbollsklass och har gjort det sen vårterminen i 7:an.
Hur är jag till sättet då?
Jag är en helt vanlig svensk tjej. Blondt hår, blåa ögon och medellång. Alla har nog lite olika uppfattningar om mig. Vissa tycker säkert att jag är jätte blyg och vissa tycker säkert att jag pratar 24/7. Men såhär är det att jag är helt olika beroende på vilka jag är med. Är jag med några som jag verkligen trivs med så pratar jag en massa men annars är jag ganska tyst.
Jag har några stora idoler: Sanna Kallur, Jenny Kallur, Blanka Vlasic, Emma Green Tregaro, Ebba Jungmark, Moa Hjelmer, Carolina Klüft och ett par till. Dvs jag har många att se upp till.
Det var väl lite om mig. Bloggar kanske mer sen.
Bild från Falun januari 2010 och bild på min matchtröja i handbollen (mina fötter fick även vara med på bilden)
Dagens
1. Det här är jag
2. Här bor jag
3. Min familj
4. Bästa resan
5. Vad gör mig riktigt arg
6. Kan man ha vänner som man inte litar på
7. Vad finns i min skolväska
8. Finns det ord som kan förklara en kärlek
9. Om jag skulle få vara en annan person för en dag vem skulle jag då vara
10. Varför är vänner så viktiga
11. När känner jag äkta glädje
12. Min största kärlek
13. Det här ska jag göra på jullovet
14. En äkta julafton för mig består av
15. Min/mina idoler och varför
16. Det här är mina närmaste vänner
17. Vad är sommarkänslor för mig
18. Det här gillar jag att göra på min fritid
19. Är utseende viktigt i kärleken
20. Coolaste upplevelsen jag varit med om
21. Det här gör mig glad
22. Kan det finnas personer som man inte känner men som ändå betyder mer än många andra som man känner
23. Det här är jag sämst på
24. Känner jag ibland en tomhet i kroppen och när
25. Vad betyder absolut mest för mig
26. Det här gör mig nervös
27. När gråter jag
28. När jag blir stor vill jag bli
29. I julklapp önskar jag mig
30. Mitt nyårslöfte 2012
Med den här bilden från när vi var i New Y...
Med den här bilden från när vi var i New York i april säger jag godnatt! <3
Okej, nu kör jag igång en frågestund så fr...
Okej, nu kör jag igång en frågestund så fråga på. Svarar på frågorna senare i veckan! :)
Lita aldrig på vänner för mycket. Den vänn...
Lita aldrig på vänner för mycket. Den vännen du litar på mest litar på någon annan också.
När tårarna långsamt gör mina kinder blöta vet jag att du finns för att torka mina tårar och få mig att le
Sitter i sängen nu med datorn i knät. Tänkte blogga lite nu!
Ska jag köra en frågestund?
Jag saknar dig så det gör ont...!
Ska troligen sova över med Sofia i helgen, kommer bli helt sjukt grymt. Bloggar nog lite mer snart. Kanske lite bilder och andra saker!
Ligger i sängen nu och pluggar engelska gr...
Ligger i sängen nu och pluggar engelska grammatik, finns det något tråkigare? Tänkte bara uppdatera lite snabbt! :)
Jag kommer ihåg dagen i början av augusti ...
Jag kommer ihåg dagen i början av augusti som det var igår, jag fick redan på allt. Jag grät som jag aldrig gjort förut, jag kunde inte le, inget fick mig att le. Jag grät så jag fick ont i huvudet, jag kunde inte sova även fast det var de jag ville göra allra helst, glömma allt och drömma någon underbar dröm. Dagarna gick och helt plötsligt var dagen här, dagen jag verkligen inte ville skulle komma.... Jag log hela tiden med dig, men innerst inne var jag förstörd. Det här fick inte hända, det skulle vara vi för alltid. Kommer du ihåg när du sa det? Dagarna går så långsamt och det kommer tider då jag bara tänker på dig. Saknaden kommer och går men idag har den varit värre än på länge. Jag vill bara krama dig och aldrig släppa. Jag ler varje dag men det finns ingen som kan se min insidan. Den är halv, utan dig är det omöjligt att leva! Kom bara tillbaka och dröm med mig, kommer du ihåg när vi gjorde det? Vi satt i solen och blundade, lyssnade på musik och stängde bort alla andra. Vi sa bara några få ord till varandra men det behövdes inget mer, vi tänkte på samma sak. Ditt sms läser jag varje dag, det får mig att le och vilja ta mig upp ur sängen varje dag och göra dig stolt! Jag saknar dig bästaste du!
Åh borde göra engelskan, men är så trött a...
Åh borde göra engelskan, men är så trött att jag känner mig död... Ska som sagt iväg till träningen om ett tag och hjälpa min köra tränare och bara snacka med alla underbara tjejer. Skolan var helt okej, slutade vid två så jag har varit hemma ett tag nu, men fy va kallt det börjat bli ute. Jag hade T-Shirt och en jacka idag och trodde att jag skulle frysa ihjäl! Får vöi något varmare imorgon.
SMS-inlägg
Okej, matchen slutade i alla fall riktigt ...
Okej, matchen slutade i alla fall riktigt bra. 5-0 till Sverige mot Europas sämsta lag... :) Hörs imorgon igen!
Ligger och kollar på Sverige-San Marino, p...
Ligger och kollar på Sverige-San Marino, pinsamt dåligt Sverige. 0-0 i halvlek... Det kan bara bli bättre! Skolan var okej, började 10:45 och slutade 15:00. Imorgon är det fett slappt, Svenska, spanska, SO och fotboll. Imorgon ska jag ner till studan och hjälpa tränaren min. Bloggar nog mer ikväll.
Tårar, skratt och världsrekord
En av dom coolaste sakerna under detta världsmästerskap måste ha varit Sally Pearsons 100 meter häckfinal. Samtidigt som jag verkligen tyckte det var kul att se ville jag helst bara blunda. Undra hur det hade slutat om vi hade haft en svensk Falu-tjej på startlinjen...
Men jag tänker mera på OS och och vad Sanna Kallur kan göra där. Hade inte hon drabbats av alla skador de senaste åren är jag övertygad om att hon varit där Sally Pearson är idag.
Emma var nog så otröstlig man kan bli efter höjdfinalen. Hon var så ledsen att det gjorde ont i mig med. En och en halv timmen efter att hon rivit ut sig grät hon fortfarande. Framför radio, media och TV grät hon. Och jag grät jag med.
Vi fick se Carolina Klüft göra sin sista VM start någonsin. Jätte tråkigt, för jag är säker på att om hon fått träna på i 1-2 år utan skador hade hon fått sitt VM-guld i längd. Men någon gång måste det ta slut och för Carro tar det slut redan nästa år efter OS...
Hela Sverige hade fått Kallur-feber
Vissa personer går helt enkelt inte att beskriva med ord, dom flesta går men det finns några fåtal tjejer och killar runt om i världen som är alldeles speciella. Man kan skriva hur mycket som helst men orden räcker inte till, det finns inte ord att beskriva vissa personer med. Typ så är det med den här tjejen. En tjej med glittrande ögon, en tjej med en läskigt vältränad kropp och en tjej med ett leende som vi alla älskar. Varför hon är så speciell vet jag inte helt säkert men jag tror det handlar om den enorma folkkärheten av Svenska folket som hon får. Med sin charm och talang pryder hon omslaget i dom flesta sporttidningarna vintern 2008, hon slog till med nya super-tider hela tiden. Det var hon mot klockan.
Vi är så stolta över att hon är svensk, tänk alla medaljer hon plockat hem åt Sverige i mästerskap efter mästerskap.
Hon är så äkta. Tänk att få bli som henne. Hon är en riktigt bra förebild, hon gör allt rätt. En smart, trevlig, gullig och talangfull tjej med enorm kapacitet att springa flera tiondelar snabbare. Hon behöver bara få den tid hon behöver, och vi ska ge henne all tid i världen eller hur...?
Vem är det jag pratar om? Precis, Sanna Kallur!
2008 blev hennes år. Hela Sverige hade fått Kallur-feber. Det var henne alla pratade om, hur snabbt kan hon springa? Vinner hon OS nu? Kan hon till och med hota världsrekordet på 100mh oxå? Dom svaren har vi inte fått än och jag väntar tålmodigt, svaren kommer. Om jag skulle svara som jag tror svaren på frågorna kommer lyda gör jag det på det här sättet: Hon kan springa ruggit snabbt, och visst slår hon sitt egna världsrekord på 60mh under 2013. Något OS-guld blir det tyvärr inte för vår egen Sanna. I världsrekordsfart springer hon, men inte riktigt tillräckligt snabbt. När hon lägger skorna på hyllan är hennes pers så pass bra som 12.29. Det är vad jag tror.
Hur bra är engentligen Sanna? Hon är riktigt bra, en av dom bästa i världen i sin gren. Hon kommer bli ännu bättre.
När hon springer är det som hela Sverige stannar upp. När vi väntar på att få se vad tiden blir står blixtrarna stilla, sen bryter jublet och glädjen ut.
Stackars, stackars Sanna. Hur mycket tårar finns det i den tjejens kropp. OS-tårar, VM-tårar, glädjetårar, smärttårar, bara EM-tårar som saknas. Men det hoppas jag vi slipper. Vi har sett Sanna gråta tillräckligt, nu vill vi se Sanna skrika av glädje. Se henne knyta näven när hon korsar mållinjen och sen henne le. Det är min dröm, min absolut högsta dröm att få se henne kliva högst upp på en Olympiskprispall och gråta av glädjetårar. Om den drömmen går i uppfyllelse väntar att se.
- Ja, jag såg att kolckan stannade på 7.68, men jag vågade först inte tro att det var sant. Det händer ju ganska ofta att tiderna korrigeras. Men så förstod jag att det var tiden på klockan som gällde. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Det känns fortfarande som jag är mitt inne i en dröm, säger hon minuterna efter världsrekordsloppet.
OS slutade i tårar, hon skulle ju vara perfekt. Hon som var på väg att bli mest folkkär av alla.
Men lita på att sagan om Sanna Kallur fortsätter. Det kommer ett OS nästa år. Är du redo för din första Olympiskamedlaj Sanna?
"Att vara stark innebär inte att aldrig falla, utan att ta sig upp efter varje fall"
Tycker du det är jobbigt att inte få träna och tävla på riktigt? Är det jobbigast nu eller i början?
Svar:
Jag tycker det ät jätte jobbigt. Tänk er själva att inte kunna träna eller tävla på ett helt år utan att få ont. Träna är verkligen det jag älskar mest av allt sen funkar det inte. Jag tänker alltid så att tänk hur bra jag kommer vara när jag kommer tillbaka men efter ett tag blir det brist på motivation och det är väl där jag hamnat lite nu. Att komma till varje träning är inte längre självklart och att sen få ligga på en matta och köra styrka samtidigt som dom andra får springa häck och hoppa länge är inge kul. Då gör det ont i mig. Men jag får skylla mig själv.
Jag vred på huvudet och kollade på henne länge, är det verkligen sant? Är det hon? Hon kollade tillbaka på mig och log. Jo det var hon!
Om ni tänker er en dröm, en dröm då allt blir som man vill, en dröm då tårar inte finns och en dröm då vänskap, Kallur och träning är allt.
Allting började en regnig och grå söndag förmiddag på Central stationen i Uppsala. Som mamma och Marias mamma påpekade gång på gång hade vi på tok för mycket packning med oss, vi skulle troligen klarat oss i en månad utan att behöva tvätta något. När vi sen var framme i Falun gick allt så snabbt, och helt plötsligt satt jag på tåget hem till Uppsala. Det som hände mellan tänkte jag berätta nu. Vi fick göra dom mest underbara sakerna. En dag bowlade vi, vilket var sjukt kul. En dag var vi upp i hoppbacken och grillade, helt sjukt mysigt att sitta i gräset och kolla ut över hela Falun med en cola i handen, det finns inga ord. Vi spelade brännboll, badade, träffade underbara människor, fick leva i en "hönsgård" och bara njuta av sommaren.
Men den mest lyckade dagen måste ha varit onsdagen, Sanna Kallurs dag. Från 100 meters håll såg jag henne, den underbara Dalatösen. Världens bästa 60mh löperska genom alla tider. I röd NIKE tröja och ett par svarta träningsbyxor, håret uppsatt i en slarvig hästsvans och sådär lagomt sminkad. Jag beundrar den tjejen obeskrivligt mycket, hon står i en klass för sig i mitt liv. Det finns bara hon. Även fast hon är en av dom bästa i världen är hon så trevlig att man bara vill krama henne, och så söt att man vill äta upp henne. Som henne vill jag bli, lika jordnära och trevlig.
-Hej, säger Sanna och ler mot oss.
Det blir helt tyst, ingen kommer på något att säga, sen vaknar jag upp i drömmen och hejar tillbaka. Jag gick där bredvid henne och log. Jag vred på huvudet och kollade på henne länge, är det verkligen sant? Är det hon? Hon kollade tillbaka på mig och log. Jo det var hon!
Träningspasset började och det blev ännu mer underbart än vad jag hade kunnat drömma om. Jag ville visa henne vad jag kunde, tänk att kunna få träna med henne. Nu behövde jag prestera på topp. Och jag var rätt imponerad av mig själv efter för jag hade klarat träningen riktigt bra. När jag sprungit över mina häckar för andra gången kom Sanna fram till mig och sa:
-Du har en grymt fin teknik och den är ruggit effektiv men tänk att du ska vara som en symaskin mellan häckarna, jobba ännu med ännu mer frekvens och med kortare steg. Sen tänk på att se stolt ut när du springer, sträck på dig!
Sen tog hon tag i min tofs och under min haka och visade hur jag skulle springa. Jag bara skrattade och log mot henne, tackade och gick tillbaka. Orden ekade i mitt huvud, du har en grymt fin teknik och den är ruggit effektiv... Var det verkligen sant, hade jag fått beröm av min största idol? Jo det hade jag fått. Hela träningen svävade jag på små moln, inget kunde få mig att sluta le. Jag fick ont i käkarna för att jag log och skrattade så mycket, jag var så där lagomt nervös och hade galet mycket överskottsenergi. Varje gång jag sprungit över häckarna kollade jag på Sanna och hon log och nickade peppande mot mig.
- Grymt, du verkar ha full koll på läget, det ser riktigt bra ut, berömde Sanna mig.
- Tack, fick jag fram och log tillbaka. Nu gick jag så nära henne att jag kände hennes hand mot min arm.
Jag gick snabbt förbi henne och direkt till Maria, som sagt jag svävade på moln. Jag visste inte vad jag gjorde under hela träningen det var inte förrän efteråt då jag låg i sängen och tänkte som jag insåg vad som verkligen hänt.
- Kan du skriva här, frågade jag Sanna och höll fram skalet till Iphonen?
- Ska jag verkligen skriva här? Är du helt säker, frågade Sanna?
- Ja absolut.
- Men var är det för mobil du har? En vit 4:a?
- Haha jaa.
- Gud det visste jag inte ens fanns!
Sanna skrev sen i alla fall snällt på skalet och efter att ha skrivit på mitt rosa skal, min rosa Nike väska och min rosa Nike vattenflaska utbrast hon:
- Haha här är det rosa och Nike som gäller ser jag
När jag sträckte fram handen för att ta vattenflaskan sa Sanna:
- Men gud vilka snygga naglar ni har, och kollade imopnerat upp på mig och Maria!
Hon höll i våra händer, jag tror jag dör. Jag kommer precis ihåg vilka naglar jag hade, ett par randiga med en silver sträck i mitten.
Det här var min berättelse om det första träningspasset med Sanna, nästa inlägg kommer imorgon och då berättar jag om andra passet och om resten av dagarna. Nu ska jag sova god natt!
Jag finner inga ord...
1. Jag har jätte svårt för att bli kär
2. Jag har världens bästa kompisar
3. Jag är 161,6 cm lång
4. Jag har väldigt lätt för att gråta om något går fel eller inte blir som jag vill.
5. Jag älskar äkta människor
6. Jag har med mig min mobil överallt
7. Jag har Sanna och Jenny Kallur som mina idoler och jag gillar dom obeskrivligt mycket
8. Jag älskar att fota
9. Jag saknar dig Hanna!
10. Äcklig mat är något som jag hatar
11. Jag har många idoler, Ebba Jungmark, Emma Green, Carolina Klüft, Malin Dahlström, Sanna Kallur, Jenny Kallur, Lotta Schelin, Anna Haag, Charlotte Kalla och Blanka Vlacis
12. Jag har medel-betyg
13. Jag har haft Kallurarna som idoler i mååånga år
14. Jag smsar med Maria just nu
15. Sofia är den sötaste tjejen jag känner.
16. Emma Bouw, du är helt underbar. Min extra syster, jag trivs så galet bra med dig.
17. Jag har väldigt lätt för att skriva texter och sånt
18. Falu-lägret 2011 var något alldeles extra, och 2012 kommer bli lika bra.
19. Jag sover nästan alltid med blodomloppettröjor
20. Jag har varit i Falun tusentals gånger.
Du är näst intill perfekt!
Vart ska jag börja... Du är en helt fantastisk tjej, en tjej som är värd det absolut bästa. En smart, omtänksam, underbar, söt, gullig, snäll och snygg tjej. Vi har så mycket minnen tillsammans, tänker inte ta upp dom nu men du vet vilka jag syftar på. Det är ögonblick som jag aldrig kommer glömma. Det finns stunder i livet då man vill stanna tiden, det vill jag göra när jag är med dig.
Det absolut bästa med dig är att du är så otroligt omtänksam, du ställer alltid upp och du vet när jag mår dåligt och utan att jag ber om det hjälper du mig. Det finns en sak som du säger som får mig att le varje gång, vi var helt galna. Haha men det är ett underbart minne.
Alla har vi både svaga och starka sidor, även du. Ingen är perfekt inte du och inte jag. Men dina starka sidor lyser igenom dina svagare sidor vilket gör dig till en näst intill perfekt människa.
Jag sitter här och försöker skriva men jag finner inga ord, det är omöjligt att beskriva dig. Men okej, jag försöker en gång till, för din skull.
Du kommer nå så otroligt långt, vad du än väljer att satsa på. Friidrotten, kock, egen företagare, lärare ja vad som helst kan du bli. Tack vare att du är en sån fin människa. Ta vara på det, för det är inte många som har den egenskapen. Du och jag kommer säkert komma till vägval här i livet då vi inte längre går hand i hand. Du kanske flyttar till Skåne och jag till Piteå, det kan hända det med även om det inte är så troligt. Men även om jag är flera 100 mil ifrån dig så kommer jag finnas vid din sidan varje sekund, för du betyder något alldeles speciellt för mig. Jag har alltid sagt att jag vill bli bäst av alla och det kommer jag hålla fast vid enda tills jag når dit och kanske är det just det valet som kommer få oss att inte gå hand i hand längre, men jag håller din hand även om jag är i USA och du i Kina.
Du är en sån stor del av mitt liv, jag skulle inte kunna leva utan dig.
Du är som en sol, dina ögon glittrar och ditt leende bländar alla. Du lyser upp allt och alla när du är i närheten. Du är kanske inte den som låter eller hörs så mycket och jag kanske den som pratar och tar stor plats men det är nog det som får oss att passa så bra ihop att vi är så olika. Om vi tänker att vi pratar med varandra i telefon i 1 timme då kanske jag pratar i 50 av dom minuterna och du i dom återstående 10. Ibland måste jag be om ursäkt för det, men du vet att jag gillar att prata! ;)
Jag sitter här och ler, ler för att jag är så stolt över att få känna dig. Ler för att jag verkligen gillar dig som kompis. Och framför allt ler jag för att du betyder så otroligt mycket för mig. Om du någon gång skulle lämna mig skulle jag helt ärligt inte bli arg, det där kanske lät jätte konstigt och taskigt men jag menar inget taksigt med det, nu ska jag berätta vad jag verkligen menar:
Vi har så mycket minnen tillsammans som jag kan titta tillbaka på och le. Jag tror att om vi inte skulle ha gjort allt tillsammans skulle inte jag kunna säga att jag inte skulle bli arg om du lämnade mig, för du har gjort så mycket för mig, så läskigt mycket. Det är jag tusen gånger tacksam över, så tacksam så att jag inte kan bli arg på dig. Det går bara inte. Hoppas du förstår hur jag menar!
Nu har jag inga ord kvar inom mig, egentligen hade jag inte behövt skriva allt det här för det är helt ärligt inte ens viktigt. Det som är viktigast är att jag älskar dig så mycket att jag nästan spricker Maria Lindeberg!
Bilder
Mina kinder blev långsamt blöta av en blandning av dina och mina tårar
Maria håller på att fixa en ny header till mig nu, den underbara sötisen. Älskar dig!
Ska snart kolla på sammandraget av lördagens Friidrotts VM. Kanske kommer upp något till inlägg ikväll.
Emmas VM-tårar
Tillsammans med Ebba Jungmark skulle Emma Green Tregaro försöka ta sig till sin 6:e mästerskapsfinal utomhus. Idag gick det inte hela vägen för Ebba men hon är ung och henne kommer vi få se mer av i framtiden. Men för Emma gick det hela vägen. Även i detta kval gick Emma in ganska sent, 1.85 tog hon i första. 1.89 lika så, även 1.92 tog Emma i första försöket. Redan då var hon klar för final men att visa mästerskapsform är alltid bra. Och Emma tog 1.95 i andra med luft. Säsongsbästa och helt plötsligt hade vi ändå sett ett ljus i mörkret. Kanske kunde hon ändå hoppa till sig en medalj. Äntligen fick vi se en Emma med självförtroende och leende i mixade zonen. En förväntasfull och taggad Emma lämnade Marie Lehman efter en intervju och nu började snacket. Kan hon slå till med ett 2 meters hopp i finalen, kanske kanske...? Chanserna var små men dom fanns där och kanske var det förhoppningarna alla hade på Emma som fällde henne idag. Hon var nervös det såg man på hennes blick. Inhoppningen gick dåligt men vi alla även hon själv trodde att hon skulle kunna ordna till det. Efter 1.89 hoppet trodde jag att hon skulle fixa en medalj, men oj så fel jag hade. Hon var aldrig riktigt nära i något hopp och den där mördarblicken fanns inte där, man såg rädsla i blicken. Rädsla av att misslyckas och få kritik. Finalen tog slut så snabbt, det var synd för jag tror att om Emma fått till inhoppningen hade tävlingen slutat på ett helt annat sätt. Men det finns ingenting att göra åt det, det inser nog Emma själv också. När ribban föll till marken för 3:e gången på 1.93 var det slut, Emmas lät tårarna trilla över kinderna och den alltid så glada Emma hade förvandlats till en liten liten tjej som behövde tröst. Hon har all rätt att vara besviken på sig själv, men med en liten lättnade tror jag det var för henne att hon såg att det inte hade räckt med några 1.97 för att ta medalj idag, utan hon hade behövt hoppa på toppen av sin förmåga och just idag sprack det. Jag tror att det där är en otroligt revanch sugen tjej. Jag tyckte Marie Lehman gjorde en bra intervju efteråt, visst Emma började gråta men hon ställde inga dumma frågor och det finns nog ingen som skulle ha kunnat fått Emma att le just då.
Jag skulle nog jämföra Emma Greens utomhussäsong 2011 som Sanna Kallurs utomhussäsong 2008, nu ska jag berätta likheterna för er:
Sanna Kallur var en klar guldfavorit till OS-guldet 2008 efter den otroliga inomhussäsong hon gjort. Men ett ömmande smalben fick henne att ställa in tävling efter tävling. Två tävlingar gjorde hon i början av sommaren sen var det bara hårdträning och rehab hemma i Falun som gällde. Helt ärligt hur många trodde att hon skulle komma till start på OS? Inte många. Men Sanna är alltid Sanna och det kommer hon alltid vara. Hon åkte till OS med två månaders frånvaro på tävlingsbanorna men en OS start skulle det bli. Med hjälpa av bedövningssprutor och en jäkla vinnarskalle klarade hon av att springa. Och som den tjejen sprang. 12.68 och bäst tid i försöken, från att vara helt borträknad från medaljstriden var hon helt plötsligt en av dom största guldfavoriterna... Och hur semin slutade vet vi nog alla. Men för er som inte kommer ihåg kan jag berätta att OS gulddrömmen dog ganska snabbt, efter första häcken låg Sanna på banan och sen kom tårarna. Tårana vi aldrig glömmer, tårar förknippar vi alltid med Susanna Elisabeth Kallur. När vi ska sammanfatta Sannas OS blir det med tårar. Den alltid så glada Sanna var helt otröstlig efter, aldrig har jag sett så mycket tårar. Tårar av besvikelser och kanske även lite smärta. Den Sanna som kom till mixade zonen var inte den sprudlande glada Sanna som vi är vana att se utan en rödgråten liten liten tjej som behövde en kram och lite fina ord av en mamma, pappa, syster eller pojkvän och vi kan ju hoppas på att hon fick det. Men som Sanna påpekade så kommer det fler OS och många fina säsonger av toppresultat.
Sanna vandrade med tunga steg ut från OS-stadion i Peking. OS är över för vad som såg ut som ett av Sveriges största guldhopp.
Tårarna flödade – precis som vid VM i Osaka förra året då hon med liten marginal missade bronset.
-" Det enda man kan vänta sig är ju det oväntade", sa Sanna med tårarna rinnande längs kinderna...
Emma Green Tregaro var en av favoriterna till en VM medalj i början av säsongen efter hennes otroliga 2010. Men med hälsenor som smärtade så fort hon maxade fick henne att ställa in lite tävlingar. När hon väl tävlade blev det tveksamma tävlingar, aldrig riktigt den här Emma vi såg under 2010. Kvalat in till VM hade hon i alla fall gjort och en start där skulle ingen kunna hindra henne från att göra. Hon gick in i kvalet som en helt borträknad medaljkandidat men efter att hon hoppat bättre än vad hon gjort på hela säsongen i kvalet hade vi alla räknat in henne i medlajstriden igen. Men medlajdrömmen dog ganska snabbt för henne med, redan på andra höjden rev hon ut sig och då kom tårarna. Tårarna som vi aldrig glömmer, tårarna som fick oss hemma att lida så med henne. Hon kom precis som Sanna till mixade zonen helt rödgråten och otröstlig.
Det finns en del likheter eller hur?
Tänkte avsluta med lite kommentarer som dom båda hade efter:
- Det känns tomt, säger Kallur efter fallet...
- Det gick så himla fort. Från det att jag har känt mig svinbra till att jag bara sitter på marken och har ont i huvudet. Allt gick skitfort. Jag rullade över på något vis, säger Sanna.
-Jag vill bara hem och gråta och sedan komma igen. Det kommer att gå över och då ska jag ge järnet för att bli bäst. Det är bara idrott, men... Det är mitt liv, säger Emma
- Jag är grymt besviken, jag vet inte varför det blev som det blev, säger Green Tregaro efter.
Idag funkade det inte, ibland gör det helt enkelt inte det. Jag hade hoppats på mer och är självklart lite besviken men ingen är så besviken just nu som Emma.
Det kommer ett OS nästa år Emma, då kommer du vara bäst. Nu är det bara att låta tårar av besvikelser komma och sen torka bort alla tårar och låta träningen flyta på. Vi längtar efter att få se dig högst upp på en Olympisk prispall nästa år Emma!
Tack för det här Världsmästerskapet Emma, tyvärr slutade det i tårar men du kommer igen!
Vad var det egentligen som hände?
Emma Green Tregaro tog VM brons 2005 i Helsingfors med Kajsa Bergqvist som guldmedaljör, 1.95 räckte till brons då, nu 6 år senare behövdes 2.00 i tredje försöket för ett brons.
Emma var 20år när hon tog sin första seniormedalj, kanske lite väl tidigt om man tänker efter. Det är inte lätt för en sån oerafen och ung tjej att behöva gå in i dom senare mästerskapen med ett tryck på sig, kanske den talangfulla Göteborgs-tjejen kan göra om samma skräll igen. Men Emma klarade det tyvärr inte. Det blev för mycket, hon började läsa vad tidningarna skrev. Hon tog åt sig av all kritik hon fick, det är inte lätt att ignorera den, men man lär sig. Emma gick igenom ett par riktigt tuffa och jobbiga säsongen där det aldrig riktigt lossnade, man såg att hon hade så mycket mer i sig men hon fick inte ut det. Men Emma är ett bra bevis på att envishet och tålamod lönar sig.
2010 blev Emma Green Tregaros år. I början av säsongen hoppade hon dåligt men allt efter som släppte det mer och mer. När det var dags för Folksam GP i Sollentuna en varm juli kväll fick Emma allt att stämma. Hon persade med 1.98 och man såg att det fanns mer i den tjejens kropp. Men sen kom även problemen, hon tvingades bryta Diamond League tävlingen på grund av en hälsena som gjorde ont. Enligt henne själv var det bara av ren försiktighet som hon avbröt tävlingen, EM var absolut inte i fara. Men kanske sa hon bara så för att försöka övertyga sig själv att det var lugnt. Men det var långt ifrån sanningen... Helt plötsligt var inte EM starten säker. Hon bestämde sig sen i alla fall efter mycket om och men att köra. Det fick bära eller brista. Den här gången bar det hela vägen till en silvermedalj, och som hon var värd den.
Det började med ett kval där hon försökte spara så mycket som möjligt på hälsenorna. Hon gick in sent i tävlingen och gjorde bara några få hopp. Men en final blev det. En final där det mesta skulle handla om en guldkamp mellan Blanka Vlasic och Ariane Friedrich. Kanske skönt för Emma att slippa ha någon press på sig. Och som den tjejen hoppade. Det såg lite nervöst och spänt ut i början men sen släppte allt.
Jag tänkte berätta hur jag kommer ihåg den finalen, jag har inte bättre minne än någon annan så ni får rätta mig om jag skriver fel. Jag tror Emma tog 1.97 i första, men hur som helst tog hon det med flera centimeters luft. Hon låg på en bronsplats för tillfället. Ribban höjdes till 1.99, en höjd som Emma aldrig tidigare klarat. Då såg prispallen ut såhär: Tyskland på första plats, Kroatien på andra plats och Sverige på tredje plats. Emma hoppade som sista tjej på den höjden och bronsmedaljen var säkrad, tack vare att alla andra förutom Friedrich och Vlacis rivit ut sig. Men Emma ville mer. I sista hoppet fick hon troligen till sitt bästa hopp någonsin. Hon luftade 1.99! Nästa höjd blev 2.01, ännu en höjd som Emma inte tidigare klarat. Och framför allt skulle våran Svenska tjej klara 2.01 skulle hon vara den andra genom Svensk historia att klara drömgränsen 2m. Och visst fixade Emma även det. Blanka tog i första, Emma redan i andra och Ariane inte förrän i tredje. 2.03 blev för högt för Emma och Ariane idag, men höjdhoppets stora namn under 2000-talet Blanka klarade det.
Glädjen efter silvret och drömgränsen var svår att missa. Kanske var ändå silvret skönast. Sista dagen på EM 2010 tar Emma Green Tregaro Sveriges enda medlaj under detta mästerskap. Resten av tävlingarna den säsongen fortsatte flyta på bra för Emmas del, inga fler 2 meters hopp men många fina försök. Inte minst på SM i Falun där hon bjöd publiken på något alldeles extra.
2011 blev nog ett år som Emma gärna glömmer, många inställda tävlingar, flera "fiaskon", en 11:e plats på VM och mycket skadekänningar. Det lyfte liksom aldrig. Det kändes hela tiden som att nu klarar hon det, men det var något som inte stämde. Många säger att ansaten var fel och svår, vissa säger att hon är slut och vissa trodde att inte formen fanns där. Jag tror inte på något av dom. Med tanke på vilken fantastisk säsong Emma gjorde 2010 var det svårt att toppa den i år. Jag tror att förklaringen till att det aldrig gick har lite att göra med att hon ville för mycket. Efter förra årets säsong var hon helt plötsligt ett medaljhopp, det skulle vara en kamp mellan henne och Vlacis. Jag tror att ansaten var svår, men hon är en elitidrottare, dom fixar svåra ansatser. Formen fanns där men hon fick aldrig visa det. Och inte är Emmas karriär över, det är långt ifrån det. Hon hade inte rätt självförtroende i år för att kunna hoppa 2 meter, det är nog den enklaste förklaringen men jag som själv är friidrottare vet att trots att självförtroendet inte finns där går det att hoppa. Men det kändes som att hon inte fick till upphoppet, hon jobbade nog inte klart upphoppet på det sättet hon borde ha gjort. Jag tror att det är den orsaken som fick Emmas 2011 bli som det blev.
Fortsätter i ett inlägg snart!
20 sanningar om mig själv
2. Nike är världens snyggaste märke
3. Jag älskar att ligga i sängen med datan i knät
4. Jag drömmer om dig varje natt, jag tänker på dig varje morgon och kväll. Även om du inte finns bredvid mig längre är du med mig hela tiden.
5. Det värsta jag vet är att inte få träna
6. Jag gillar verkligen inte engelska och spanska i skolan
7. Jag vet typ allt om Sanna Kallur
8. Jag kommer vara galet nervös imorgon när Emma Green Tregaro hoppar höjdfinal
9. Jag är inne på facebook nästan hela tiden
10. Jag älskar att få beröm
11. Jag njöt varje sekund när vi var på världsungdomsspelen
12. Jag har super många autografer av Sanna Kallur, Jenny Kallur och Emma Green
13. Sommaren 2011 var den bästa någonsin
14. Falu-lägret är ett minne för livet
15. Jag älskar att spela smålagsspel på fotbollen ;)
16. Jag har tävlat på Ullevi, Stockholm stadion och i Globen
17. När jag tänker på dig får jag en konstig känsla, blandad av glädje och saknad
18. Susanna Kallur är min största idol jag någonsin haft
19. Jag har aldrig färgat håret
20. Jag saknar dig med hela mitt hjärta, jag vill bara att du ska komma tillbaka så jag kan få prata med dig hela dagarna, jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden ett tag till när det var du och jag.
Du fick mig att vakna med ett leende på läpparna varje dag... <3
Att se dig gråta var en mardröm, men att inte ha dig vid min sida är värre än en mardröm.
Tänkte väl troligen kolla på Sverige-Ungern ikväll, imorgon blir det friidrott hela dagen. Emma Green Tregaro ska ju hoppa höjdfinal, nervöst. Usain Bolt springer 200 meters final. På söndag hoppar Christian Olsson trestegsfinal. Hur tror jag det kommer gå då?
Usain Bolt vinner med 5m, men slår inget världsrekord
Christian Olsson kommer 5:a med 17.30
Emma Green Tregaro kommer 7:a med 1.95
Så någon medalj från friidrotts VM 2011 tror jag inte Sverige får, om inte Emma skulle hoppa riktigt bra vilket jag vet att hon kan.
Blev ett långt inlägg nu, kommer kanske något mer ikväll.
Kram /I
Grymt, Emma Green Tregaro till höjdfinal :...
Grymt, Emma Green Tregaro till höjdfinal :D Träningen går skit just nu och jag har äckligt ont i foten, jag brukar inte klaga men nu gör det ont hela tiden, även när jag sitter ner... Aja jag har inte kunnat göra en enda träning sen i onsdags förra veckan. Nästa träning blir väl kanske på måndag! Inatt hoppar Christian Olsson oxå!
