Blev två väldigt långa inlägg idag om Emma Green Tregaro, kände att jag behövde få skriva av mig. När hon rivit ut sig blev jag helt tom, varken glad eller ledsen någon mellanting. Men sen kom tårarna, mest för att jag verkligen tyckte synd om Emma och för att jag led så mycket med henne. Därför var det skönt att skriva ner allting och förstå vad som hänt lite bättre. Men det är inte hela världen.

Maria håller på att fixa en ny header till mig nu, den underbara sötisen. Älskar dig!
Ska snart kolla på sammandraget av lördagens Friidrotts VM. Kanske kommer upp något till inlägg ikväll.