Tårar, skratt och världsrekord

En av dom coolaste sakerna under detta världsmästerskap måste ha varit Sally Pearsons 100 meter häckfinal. Samtidigt som jag verkligen tyckte det var kul att se ville jag helst bara blunda. Undra hur det hade slutat om vi hade haft en svensk Falu-tjej på startlinjen...

Men jag tänker mera på OS och och vad Sanna Kallur kan göra där. Hade inte hon drabbats av alla skador de senaste åren är jag övertygad om att hon varit där Sally Pearson är idag.

Emma var nog så otröstlig man kan bli efter höjdfinalen. Hon var så ledsen att det gjorde ont i mig med. En och en halv timmen efter att hon rivit ut sig grät hon fortfarande. Framför radio, media och TV grät hon. Och jag grät jag med.

Vi fick se Carolina Klüft göra sin sista VM start någonsin. Jätte tråkigt, för jag är säker på att om hon fått träna på i 1-2 år utan skador hade hon fått sitt VM-guld i längd. Men någon gång måste det ta slut och för Carro tar det slut redan nästa år efter OS...


Jag vred på huvudet och kollade på henne länge, är det verkligen sant? Är det hon? Hon kollade tillbaka på mig och log. Jo det var hon!

Tänkte försöka mig på att beskriva Falu-lägret, även om det är näst intill omöjligt. Men det här är mitt försök:

Om ni tänker er en dröm, en dröm då allt blir som man vill, en dröm då tårar inte finns och en dröm då vänskap, Kallur och träning är allt.
Allting började en regnig och grå söndag förmiddag på Central stationen i Uppsala. Som mamma och Marias mamma påpekade gång på gång hade vi på tok för mycket packning med oss, vi skulle troligen klarat oss i en månad utan att behöva tvätta något. När vi sen var framme i Falun gick allt så snabbt, och helt plötsligt satt jag på tåget hem till Uppsala. Det som hände mellan tänkte jag berätta nu. Vi fick göra dom mest underbara sakerna. En dag bowlade vi, vilket var sjukt kul. En dag var vi upp i hoppbacken och grillade, helt sjukt mysigt att sitta i gräset och kolla ut över hela Falun med en cola i handen, det finns inga ord. Vi spelade brännboll, badade, träffade underbara människor, fick leva i en "hönsgård" och bara njuta av sommaren. 

Men den mest lyckade dagen måste ha varit onsdagen, Sanna Kallurs dag. Från 100 meters håll såg jag henne, den underbara Dalatösen. Världens bästa 60mh löperska genom alla tider. I röd NIKE tröja och ett par svarta träningsbyxor, håret uppsatt i en slarvig hästsvans och sådär lagomt sminkad. Jag beundrar den tjejen obeskrivligt mycket, hon står i en klass för sig i mitt liv. Det finns bara hon. Även fast hon är en av dom bästa i världen är hon så trevlig att man bara vill krama henne, och så söt att man vill äta upp henne. Som henne vill jag bli, lika jordnära och trevlig.
-Hej, säger Sanna och ler mot oss.
Det blir helt tyst, ingen kommer på något att säga, sen vaknar jag upp i drömmen och hejar tillbaka. Jag gick där bredvid henne och log. Jag vred på huvudet och kollade på henne länge, är det verkligen sant? Är det hon? Hon kollade tillbaka på mig och log. Jo det var hon!
Träningspasset började och det blev ännu mer underbart än vad jag hade kunnat drömma om. Jag ville visa henne vad jag kunde, tänk att kunna få träna med henne. Nu behövde jag prestera på topp. Och jag var rätt imponerad av mig själv efter för jag hade klarat träningen riktigt bra. När jag sprungit över mina häckar för andra gången kom Sanna fram till mig och sa:
-Du har en grymt fin teknik och den är ruggit effektiv men tänk att du ska vara som en symaskin mellan häckarna, jobba ännu med ännu mer frekvens och med kortare steg. Sen tänk på att se stolt ut när du springer, sträck på dig!
Sen tog hon tag i min tofs och under min haka och visade hur jag skulle springa. Jag bara skrattade och log mot henne, tackade och gick tillbaka. Orden ekade i mitt huvud, du har en grymt fin teknik och den är ruggit effektiv... Var det verkligen sant, hade jag fått beröm av min största idol? Jo det hade jag fått. Hela träningen svävade jag på små moln, inget kunde få mig att sluta le. Jag fick ont i käkarna för att jag log och skrattade så mycket, jag var så där lagomt nervös och hade galet mycket överskottsenergi. Varje gång jag sprungit över häckarna kollade jag på Sanna och hon log och nickade peppande mot mig.
- Grymt, du verkar ha full koll på läget, det ser riktigt bra ut, berömde Sanna mig.
- Tack, fick jag fram och log tillbaka. Nu gick jag så nära henne att jag kände hennes hand mot min arm
.
Jag gick snabbt förbi henne och direkt till Maria, som sagt jag svävade på moln. Jag visste inte vad jag gjorde under hela träningen det var inte förrän efteråt då jag låg i sängen och tänkte som jag insåg vad som verkligen hänt. 
- Kan du skriva här, frågade jag Sanna och höll fram skalet till Iphonen?
- Ska jag verkligen skriva här? Är du helt säker, frågade Sanna?
- Ja absolut.
- Men var är det för mobil du har? En vit 4:a?
- Haha jaa.
- Gud det visste jag inte ens fanns!
Sanna skrev sen i alla fall snällt på skalet och efter att ha skrivit på mitt rosa skal, min rosa Nike väska och min rosa Nike vattenflaska utbrast hon:
- Haha här är det rosa och Nike som gäller ser jag
När jag sträckte fram handen för att ta vattenflaskan sa Sanna:
- Men gud vilka snygga naglar ni har, och kollade imopnerat upp på mig och Maria!
Hon höll i våra händer, jag tror jag dör. Jag kommer precis ihåg vilka naglar jag hade, ett par randiga med en silver sträck i mitten.

Det här var min berättelse om det första träningspasset med Sanna, nästa inlägg kommer imorgon och då berättar jag om andra passet och om resten av dagarna. Nu ska jag sova god natt!



Bilder

Kommer lite bilder från SM nu:


Mina kinder blev långsamt blöta av en blandning av dina och mina tårar

Blev två väldigt långa inlägg idag om Emma Green Tregaro, kände att jag behövde få skriva av mig. När hon rivit ut sig blev jag helt tom, varken glad eller ledsen någon mellanting. Men sen kom tårarna, mest för att jag verkligen tyckte synd om Emma och för att jag led så mycket med henne. Därför var det skönt att skriva ner allting och förstå vad som hänt lite bättre. Men det är inte hela världen.

Maria håller på att fixa en ny header till mig nu, den underbara sötisen. Älskar dig!
Ska snart kolla på sammandraget av lördagens Friidrotts VM. Kanske kommer upp något till inlägg ikväll.


Emmas VM-tårar

Jag hade inga höga förväntningar på Emma innan VM med tanke på att säsongen sett ut som den gjort. Men ändå blev jag så besviken och ledsen när ribban föll för tredje gången på 1.93. Jag blev egentligen inte besviken på Emma utan mer på att det blev som det blev. Var det verkligen ett fiasko, eller var det misslyckande? Jag tycker inte att det var något av dom, Emma gjorde sitt bästa och man kan inte begära något mer alls. Visst att hoppa 1.89 i ett VM när man ska vara som bäst kanske inte är något att skryta om, men ibland har man otur och just idag var det Emmas tur.

Tillsammans med Ebba Jungmark skulle Emma Green Tregaro försöka ta sig till sin 6:e mästerskapsfinal utomhus. Idag gick det inte hela vägen för Ebba men hon är ung och henne kommer vi få se mer av i framtiden. Men för Emma gick det hela vägen. Även i detta kval gick Emma in ganska sent, 1.85 tog hon i första. 1.89 lika så, även 1.92 tog Emma i första försöket. Redan då var hon klar för final men att visa mästerskapsform är alltid bra. Och Emma tog 1.95 i andra med luft. Säsongsbästa och helt plötsligt hade vi ändå sett ett ljus i mörkret. Kanske kunde hon ändå hoppa till sig en medalj. Äntligen fick vi se en Emma med självförtroende och leende i mixade zonen. En förväntasfull och taggad Emma lämnade Marie Lehman efter en intervju och nu började snacket. Kan hon slå till med ett 2 meters hopp i finalen, kanske kanske...? Chanserna var små men dom fanns där och kanske var det förhoppningarna alla hade på Emma som fällde henne idag. Hon var nervös det såg man på hennes blick. Inhoppningen gick dåligt men vi alla även hon själv trodde att hon skulle kunna ordna till det. Efter 1.89 hoppet trodde jag att hon skulle fixa en medalj, men oj så fel jag hade. Hon var aldrig riktigt nära i något hopp och den där mördarblicken fanns inte där, man såg rädsla i blicken. Rädsla av att misslyckas och få kritik. Finalen tog slut så snabbt, det var synd för jag tror att om Emma fått till inhoppningen hade tävlingen slutat på ett helt annat sätt. Men det finns ingenting att göra åt det, det inser nog Emma själv också. När ribban föll till marken för 3:e gången på 1.93 var det slut, Emmas lät tårarna trilla över kinderna och den alltid så glada Emma hade förvandlats till en liten liten tjej som behövde tröst. Hon har all rätt att vara besviken på sig själv, men med en liten lättnade tror jag det var för henne att hon såg att det inte hade räckt med några 1.97 för att ta medalj idag, utan hon hade behövt hoppa på toppen av sin förmåga och just idag sprack det. Jag tror att det där är en otroligt revanch sugen tjej. Jag tyckte Marie Lehman gjorde en bra intervju efteråt, visst Emma började gråta men hon ställde inga dumma frågor och det finns nog ingen som skulle ha kunnat fått Emma att le just då.

Jag skulle nog jämföra Emma Greens utomhussäsong 2011 som Sanna Kallurs utomhussäsong 2008, nu ska jag berätta likheterna för er:

Sanna Kallur var en klar guldfavorit till OS-guldet 2008 efter den otroliga inomhussäsong hon gjort. Men ett ömmande smalben fick henne att ställa in tävling efter tävling. Två tävlingar gjorde hon i början av sommaren sen var det bara hårdträning och rehab hemma i Falun som gällde. Helt ärligt hur många trodde att hon skulle komma till start på OS? Inte många. Men Sanna är alltid Sanna och det kommer hon alltid vara. Hon åkte till OS med två månaders frånvaro på tävlingsbanorna men en OS start skulle det bli. Med hjälpa av bedövningssprutor och en jäkla vinnarskalle klarade hon av att springa. Och som den tjejen sprang. 12.68 och bäst tid i försöken, från att vara helt borträknad från medaljstriden var hon helt plötsligt en av dom största guldfavoriterna... Och hur semin slutade vet vi nog alla. Men för er som inte kommer ihåg kan jag berätta att OS gulddrömmen dog ganska snabbt, efter första häcken låg Sanna på banan och sen kom tårarna. Tårana vi aldrig glömmer, tårar förknippar vi alltid med Susanna Elisabeth Kallur. När vi ska sammanfatta Sannas OS blir det med tårar. Den alltid så glada Sanna var helt otröstlig efter, aldrig har jag sett så mycket tårar. Tårar av besvikelser och kanske även lite smärta. Den Sanna som kom till mixade zonen var inte den sprudlande glada Sanna som vi är vana att se utan en rödgråten liten liten tjej som behövde en kram och lite fina ord av en mamma, pappa, syster eller pojkvän och vi kan ju hoppas på att hon fick det. Men som Sanna påpekade så kommer det fler OS och många fina säsonger av toppresultat. 
Sanna vandrade med tunga steg ut från OS-stadion i Peking. OS är över för vad som såg ut som ett av Sveriges största guldhopp.
Tårarna flödade – precis som vid VM i Osaka förra året då hon med liten marginal missade bronset.
-" Det enda man kan vänta sig är ju det oväntade", sa Sanna med tårarna rinnande längs kinderna...

Emma Green Tregaro var en av favoriterna till en VM medalj i början av säsongen efter hennes otroliga 2010. Men med hälsenor som smärtade så fort hon maxade fick henne att ställa in lite tävlingar. När hon väl tävlade blev det tveksamma tävlingar, aldrig riktigt den här Emma vi såg under 2010. Kvalat in till VM hade hon i alla fall gjort och en start där skulle ingen kunna hindra henne från att göra. Hon gick in i kvalet som en helt borträknad medaljkandidat men efter att hon hoppat bättre än vad hon gjort på hela säsongen i kvalet hade vi alla räknat in henne i medlajstriden igen. Men medlajdrömmen dog ganska snabbt för henne med, redan på andra höjden rev hon ut sig och då kom tårarna. Tårarna som vi aldrig glömmer, tårarna som fick oss hemma att lida så med henne. Hon kom precis som Sanna till mixade zonen helt rödgråten och otröstlig.

Det finns en del likheter eller hur?
Tänkte avsluta med lite kommentarer som dom båda hade efter:
- Det känns tomt, säger Kallur efter fallet...
- Det gick så himla fort. Från det att jag har känt mig svinbra till att jag bara sitter på marken och har ont i huvudet. Allt gick skitfort. Jag rullade över på något vis, säger Sanna.

-Jag vill bara hem och gråta och sedan komma igen. Det kommer att gå över och då ska jag ge järnet för att bli bäst. Det är bara idrott, men... Det är mitt liv, säger Emma
- Jag är grymt besviken, jag vet inte varför det blev som det blev, säger Green Tregaro efter.


Idag funkade det inte, ibland gör det helt enkelt inte det. Jag hade hoppats på mer och är självklart lite besviken men ingen är så besviken just nu som Emma.
Det kommer ett OS nästa år Emma, då kommer du vara bäst. Nu är det bara att låta tårar av besvikelser komma och sen torka bort alla tårar och låta träningen flyta på. Vi längtar efter att få se dig högst upp på en Olympisk prispall nästa år Emma!

Tack för det här Världsmästerskapet Emma, tyvärr slutade det i tårar men du kommer igen!






Vad var det egentligen som hände?

Efter att ha fått upplevt Emmas tårar i VM höjdfinalen tänkte jag försöka komma på vad som verkligen hände, mest för att få skriva av mig och att försöka få en bättre bild av vad som verkligen hände. Sen för att få er som tycker att det var ett fiasko att förstå att det inte är lätt.

Emma Green Tregaro tog VM brons 2005 i Helsingfors med Kajsa Bergqvist som guldmedaljör, 1.95 räckte till brons då, nu 6 år senare behövdes 2.00 i tredje försöket för ett brons.
Emma var 20år när hon tog sin första seniormedalj, kanske lite väl tidigt om man tänker efter. Det är inte lätt för en sån oerafen och ung tjej att behöva gå in i dom senare mästerskapen med ett tryck på sig, kanske den talangfulla Göteborgs-tjejen kan göra om samma skräll igen. Men Emma klarade det tyvärr inte. Det blev för mycket, hon började läsa vad tidningarna skrev. Hon tog åt sig av all kritik hon fick, det är inte lätt att ignorera den, men man lär sig. Emma gick igenom ett par riktigt tuffa och jobbiga säsongen där det aldrig riktigt lossnade, man såg att hon hade så mycket mer i sig men hon fick inte ut det. Men Emma är ett bra bevis på att envishet och tålamod lönar sig. 

2010 blev Emma Green Tregaros år. I början av säsongen hoppade hon dåligt men allt efter som släppte det mer och mer. När det var dags för Folksam GP i Sollentuna en varm juli kväll fick Emma allt att stämma. Hon persade med 1.98 och man såg att det fanns mer i den tjejens kropp. Men sen kom även problemen, hon tvingades bryta Diamond League tävlingen på grund av en hälsena som gjorde ont. Enligt henne själv var det bara av ren försiktighet som hon avbröt tävlingen, EM var absolut inte i fara. Men kanske sa hon bara så för att försöka övertyga sig själv att det var lugnt. Men det var långt ifrån sanningen... Helt plötsligt var inte EM starten säker. Hon bestämde sig sen i alla fall efter mycket om och men att köra. Det fick bära eller brista. Den här gången bar det hela vägen till en silvermedalj, och som hon var värd den.
Det började med ett kval där hon försökte spara så mycket som möjligt på hälsenorna. Hon gick in sent i tävlingen och gjorde bara några få hopp. Men en final blev det. En final där det mesta skulle handla om en guldkamp mellan Blanka Vlasic och Ariane Friedrich. Kanske skönt för Emma att slippa ha någon press på sig. Och som den tjejen hoppade. Det såg lite nervöst och spänt ut i början men sen släppte allt.
Jag tänkte berätta hur jag kommer ihåg den finalen, jag har inte bättre minne än någon annan så ni får rätta mig om jag skriver fel. Jag tror Emma tog 1.97 i första, men hur som helst tog hon det med flera centimeters luft. Hon låg på en bronsplats för tillfället. Ribban höjdes till 1.99, en höjd som Emma aldrig tidigare klarat. Då såg prispallen ut såhär: Tyskland på första plats, Kroatien på andra plats och Sverige på tredje plats. Emma hoppade som sista tjej på den höjden och bronsmedaljen var säkrad, tack vare att alla andra förutom Friedrich och Vlacis rivit ut sig. Men Emma ville mer. I sista hoppet fick hon troligen till sitt bästa hopp någonsin. Hon luftade 1.99! Nästa höjd blev 2.01, ännu en höjd som Emma inte tidigare klarat. Och framför allt skulle våran Svenska tjej klara 2.01 skulle hon vara den andra genom Svensk historia att klara drömgränsen 2m. Och visst fixade Emma även det. Blanka tog i första, Emma redan i andra och Ariane inte förrän i tredje. 2.03 blev för högt för Emma och Ariane idag, men höjdhoppets stora namn under 2000-talet Blanka klarade det. 
Glädjen efter silvret och drömgränsen var svår att missa. Kanske var ändå silvret skönast. Sista dagen på EM 2010 tar Emma Green Tregaro Sveriges enda medlaj under detta mästerskap. Resten av tävlingarna den säsongen fortsatte flyta på bra för Emmas del, inga fler 2 meters hopp men många fina försök. Inte minst på SM i Falun där hon bjöd publiken på något alldeles extra.

2011 blev nog ett år som Emma gärna glömmer, många inställda tävlingar, flera "fiaskon", en 11:e plats på VM och mycket skadekänningar. Det lyfte liksom aldrig. Det kändes hela tiden som att nu klarar hon det, men det var något som inte stämde. Många säger att ansaten var fel och svår, vissa säger att hon är slut och vissa trodde att inte formen fanns där. Jag tror inte på något av dom. Med tanke på vilken fantastisk säsong Emma gjorde 2010 var det svårt att toppa den i år. Jag tror att förklaringen till att det aldrig gick har lite att göra med att hon ville för mycket. Efter förra årets säsong var hon helt plötsligt ett medaljhopp, det skulle vara en kamp mellan henne och Vlacis. Jag tror att ansaten var svår, men hon är en elitidrottare, dom fixar svåra ansatser. Formen fanns där men hon fick aldrig visa det. Och inte är Emmas karriär över, det är långt ifrån det. Hon hade inte rätt självförtroende i år för att kunna hoppa 2 meter, det är nog den enklaste förklaringen men jag som själv är friidrottare vet att trots att självförtroendet inte finns där går det att hoppa. Men det kändes som att hon inte fick till upphoppet, hon jobbade nog inte klart upphoppet på det sättet hon borde ha gjort. Jag tror att det är den orsaken som fick Emmas 2011 bli som det blev.



Fortsätter i ett inlägg snart!

Du är det finaste jag har

Ojdå längesen sist nu, men jag har iaf inte haft tid att blogga. Helgen var den underbaraste helgen jag kunde drömma om, världens bästa slut på det grymmaste sommarlovet någonsin. Jag var iaf på friidrotts SM i Gävle med Sofia, och om vi hade det kul. Vi träffade kända friidrottare från hela Sverige, vi fick 097410945 bilder, en massa autografer sen pratade vi med en del friidrottare oxå. Vi fick se Moa Hjelmer slå svensktrekord på 400m, Emma Green Tregaro och Ebba Jungmark hoppa höjd, Carolina Kluft hoppa längd osv. Sen sov Sofia över här mellan lördag och söndag. Tror aldrig jag har skrattat så mycket. Och sen pratade jag och Sofia med Kallur, och efter var vi helt speedade, vi sprang runt och skrattade och bara log. Det var coolt. Bilder kommer sen från SM. Igår var jag på stan med lite tjejer från friidrotten för att köpa present till en av våra tränare som ska sluta. Vi fixade en helt grym sak, kan visa sen.

Imorgon börjar skolan.... Det låter HEMSKT att säga så........ Jag vill ha sommarlov hela året om, men vi börjar iaf 10:30 imorgon och slutar 13:30 så det är rätt lugnt. Men nu ska jag inte tråka ut er mer!



Bilder från friidrotts SM 2010 i Falun!

Friidrott <3

Åhh, ni vet inte hur arg jag blev i onsdags, jag hade skrivit ett inlägg till er (faktiskt ganska långt) men vad tror ni händer, jo inlägget kommer aldrig in på bloggen!

Aja det jag hade tänkt att berätta i det inlägget var att jag tävlade i tisdags, i Kvällskampen på Studenternas, i 100m! Gick det bra? NEEEJ! Vem fick ont i foten? JAAAG! Var det kul? SKIT KUL! Tror jag var på studenternas från 16:00-21:30! Ganska länge. Åh, ni skulle bara veta hur nervös jag var innan, helt sjukt asså!

Idag har jag varit i Norrtälje hela förmiddagen. På stafett DM. Tror Emma och dom kom och hämtade upp mig vid 08:15, sen kom jag hem runt 14:00. Men jag sprang iaf med Vickan, Sanna och Mathilda, det gick faktiskt rätt bra. Vi kom trea totalt, men jag vann faktiskt min sträcka. Det var iaf super duper kul. Åhh, ni ska veta hur mycket jag älskar er alla i friidrotten. Resten av dagen har jag bara städat mitt rum, och tro mig det behövdes. Det låg kläder över halva golvet från USA, två sportväskor, papper, skolsaker och en massa annat. Och jag är väl klar med hälften typ. Ska fortsätta snart, men jag behövde en lite paus.

Bara för att det var så länge sen jag bloggade så ska jag berätta vad jag gjort hela veckan!

Måndag: Idrott i skolan, friidrottsträning efter
Tisdag: Fotboll i skolan, Friidrottstävling
Onsdag: Pluggade
Torsdag: Slutade 11:30, fotboll i skolan, stafetträning efter skolan, pluggade
Fredag: Fotbollsträning
Lördag: Stafett DM i Norrtälje
Söndag: Fotbollsmatch mot Fanna på konstgräset!

Så jag har haft ganska fullt upp!

 

Puss /I

  







Spikskor <3

Nu ska ni få veta något roligt som händer på måndag. Jag ska få springa med spikskor för första gången på typ 4-5 månader, ni vet inte hur glad jag är ;) Det var bara det jag tänkte säga!

Puss /I



Friidrott är livet <3

Nu var det ett tag sen!!

Men jag har inte gjort något ovanligt tränat på så gott det går, pluggat och typ sånt vanligt. Sen har jag kollat på friidrotts IEM, där Ebba Jungmark tog brons, helt otroligt bra att persa och ta medalj i sin första internationella mästerskapsfinal!! Sen har det ju varit skid VM, Kalla och Ingemarsdotter i sprintstafetten, Emil Jönsson i sprinten, Marcus Hellner i sprinten, Södergren Olsson Richardsson och Hellner i stafetten och Haag Kalla och dom andra två damerna har tagit medaljer. Men om det är någon jag verkligen tycker är underbar så är det Anna Haag, hon är alltid på gott humör även om det gått dåligt!!
Det är väl det som hänt, imorron är det träning och idag var det träning så det flyter på och jag lever!! Även om det är riktigt jobbigt ibland att se dom andra springa och hoppa medans jag kör mina egna övningar, det finns inte ord för hur mycket jag längtar tills jag får springa och ännu mer tills spikskorna ska på igen, det måste ju vara den härligaste känslan att få ta på sig spikskorna och springa för första gången på länge. Jag vet vad jag vill och det använder jag som drivkraft, när det är som jobbigast elr när man kör någon jobbig övning ser jag framför mig en längdfinal inne på Ullevi på VU-spelen!! Det funkar ganska bra!!
Men nu ska jag sluta blogga och börja packa grejer till träningen imorron och till Falun i helgen sen kanske jag ska kolla igenom engelskan några gånger!!


Friidrott <3

Nu ska ni får se sjukt mycket bilder på det som betyder absolut mest just nu, titta och njut! :)
Miniatyrbilder!

XL-Galan 2011

Åhh, XL-Galan igår var sjukt kul. Angelica Bengtsson slog JWR (junior världsrekord) tre gånger och hela Globen stog upp, och alla klappade. Det var coolt att få se det live. Jag tyckte att det var sjukt mycket publik, alla platser var ju nästan fulla, ca 9000 var ju dära!? men enligt Richard var det jätte lite publik, för något år sedan när han var dära var det 13000 i pubiken! Fast sen berättade han varför det inte var så många som kom iår... kan ni gissa varför!? Joo, för att inte Sanna Kallur skulle vara med! Det är ju lite coolt att det skiljer så mycket bara på en person. Då förstår man hur folkkär både Sanna och Jenny är. Sen sprang ju våra 98:or ungdomsstafetterna på förtävlingarna, och det gick bra fast dom gick tyvärr inte till någon final någon av lagen! Men jag kan lova att det är otroligt kul allt runt omkring, man känner sig som en stjärna när man ska värma upp och gå in på banan och allt! Sen ser man en massa kändisar.

Innan dom stora tävlingarna hade börjat skulle jag, Hedvig, Klara och Emma gå och kolla om dom hade något gott att äta, och vi hittade en lite kiosk, men självklart var det hur lång kö som hellst, så Emma och Klara ställde sig i kön och tyckte att jag och Hedvig borde gå bort och leta om vi hittade någon annan kiosk som sålde korv, så vi igck iväg och letade, och vi hittade grejer, men inte riktigt rätt grejer, som vi sa till Klara och Emma när vi kom tillbaka till dom:
- Vi hittade popcorn, Linus Thörnblad och två fullgubbar, men ingen korv!
Hahha fullgubbarna var lite läskiga, när vi hade köpt popcorn och var påväg tillbaka till Klara och Emma var det två gubbar i 40-års ålderna som gick förbi oss och typ bah:
- Nej men hej tjejer, vart ska ni gå?
- Ähmm, till våra platser hade vi tänkt
- Jaha okej, vilket sammanträffande det ska vi oxå! Lycka till med att hitta era platser!?
Sen sprang jag och Hedvig tillbaka till våra platser, och efter ca 30 minuter kom Emma och Klara tillbaka och då var Emma arg! Typ såhär sa hon:
- Asså guuuud, vi stog i kön i 30 minuter sen när vi kommer fram så är det slut på grillad korv!!!
Aja nu ska jag inte uttråka er mera, det var iaf sjukt kul, och som vi skrattade!




XL-Galan 2011

Hejhejj allihopa!!

Idag ska jag till Globen och kolla på friidrottstävling, först springer några 98:or från våran friidrottsgrupp ungdomsstafetten, sen börjar dom stora tävlingarna med friidrottsstjärnor från hela världen! Ska bli super kul. >Nu har jag faktiskt varit där 2009, 2010 och 2011. Och 2009 sprang jag oxå stafetten, åhhh jag kommer ihåg hur sjukt kul det var! men iaf det var väl det som jag tänkte berätta, jag tar nog en massa bilder, så det kanske kommer upp några hära på bloggen sen. 

:D
Sen kan jag bjuda på ett par bilder från förra året!! Fast då hette den GE-Galan

 

FRIIDROTT <3

Hejhejj!

Idag var det prao, rätt kul orkar inte berätta så mkt mer, hände inget speciellt. Asså det är sjukt hur mycket jag längtar efter att får springa/hoppa/jogga, jag har inte gjort något av dom på typ mer än 2 veckor! Och jag har inte sprungit/hoppat i spikskor på ca 3 veckor... Och jag har inte kört en enda teknikträning utan att ha ont i foten sen i blrjan på augusti..... :( JAG VILL SPRINGA :D

Aja det var väl det jag tänkte säga!

Friidrott

Hejhejj Ida, jag har en fråga:

Vilken av friidrott och fotboll gillar du mest just nu, om du bara får välja en och du måste välja någon?

Och varför?

Kram Rebecka <3

 

Svar:

Som jag alltid har sagt så gillar jag både fotboll och friidrott otroligt mycket, men just nu har jag faktiskt en som jag gillar bättre än den andra, det är friidrotten. Jag seriöst längtar till varje träning, jag skulle vilja träna friidrott varje dag om jag skulle hinna och få det. När det var OS 2008 i Peking satt jag och kollade på varje sekund av alla friidrottsgrenar som dom visade, redan då visste jag exakt vad jag ville bli när jag blir stor, friidrottare. Men då gick jag inte på friidrott så jag började och tyckte att det var jätte kul och jag tycker att det bara har blivit roligare och roligare för varje år som har gått. Egentligen är ju fotboll och friidrott ganska olika, i fotbollen spelar man som ett lag, alla måste funka ihop för att man ska lyckas plus att om du gör ngt dåligt under en match kan du förstöra för hela laget. Men i friidrotten därimot tävlar man individuellt och du kan tävla mot dig själv på ett helt annat sett, visst kan man tävla som ett lag i friidrotten oxå, stafetter tänkte jag på. Men stafetter är inte min favorit fast det är roligt att springa det lite då och då.

 


Täby Vinterspel 2011



Richard Andersson @facebook

blabla

Hejhej!
Imorrn åker jag ju till Västerås och tränar (som vanligt) så då kommer inte jag hinna blogga, vi får se hur det funkar att träna friidrott, det gick ju lagomt bra i måndag. Kan berätta mer om det någon annan dag. Men nu bara för att jag är så snäll så ska jag lägga ut två bilder från Täby Vinterspel:
(ni får nöja er med dom så länge, det kanske kommer flera sen)



Tagna från Richard Andersson @facebook

Tävling :D

Nu är jag tillbaka efter 3 dagar i Dalarna och en dag (idag) i Sätrahallen på friidrottstävling. Som sagt så var vi i9 Dalarna från onsdag-fredag och det var verkligen super mysigt att komma bort från allt det vanliga (minus skolan efter som det är lov) och bara slappa. Har tyvärr nästan inga bilder, men jag tror ni överlever ändå. Ni är ju inte direkt bortskämda med bilder på min blogg men iaf. I Dalarna hann vi med att bygga en jätte stor och fin snökoja, spela snöfotboll, herren på teppan jag lovar jag och Maja var bäst på det, spela en massa spel, kolla på Tour de ski, äta en massa god mat, köra burken och en massa annat. Det är så fint dära oxå, en MASSA snö och allt :)

Och idag var jag i Sätrahallen från 09:15-13:50. 10:30 hade jag 60m så jag började värma upp och redan då var jag supermega nervös. Men iaf när jag sen väl skulle springa var jag så nervös så jag trodde att jag skulle spricka, men jag klarade mig. Och loppet jah, det kan vi väl säga såhär om, skit lopp. Dålig start sen gick det väl okej men men. Sen hade vi en liten lunchpaus då vi bara pratade gick runt och kollade och lite sånt. Sen skulle vi värma upp inför längden, men jag är aldrig nervös när jag ska kööra andra grenar än sprint så det var skönt. Och det gick rätt bra då, fast jag träffade aldrig den dära jäkla plankan, man borde ha zoon hela livet :P Efter det hade jag så ont i foten så den nästan exploderade :O Hahah okej jag överdrec väl kanske liiiite nu, men detgjorde iaf väldigt ont. Aja skit i det nu, tävlingen var iaf supermega rolig :D

På tisdag börjar skolan..... Jag och Sofia hade tänkt att sova över på fredag men sen kom vi på att det var tävling då, kanske helgen efter sa vi men då är det inlagda gurkspelen, oxå tävling asså sen helgen efter är det DM, så kanske första helgen i februari kanske vi ska sova över, om det funkar asså. Jag saknar henne såå <3 På måndag är det träning oxå, sen är det Västeråsträning på onsdag med sprint/starter och kanske lite häck :P


Längtar.....

Okej, jag erkänner det dära med dags inläg om mig själv och sånt var inte riktigt min grej, kanske börjar om någon annan gång om jag känner för det ;)
Slut snackat om det, idag var jag iaf på friidrottsträning i Barantan, den dära jäkla Storvreta cupen i innebandy har tagit våran Celsius :( Och Brantan är nog den minsta idrottshall jag någonsin sätt, okej nu överdrev jag lite men den var iaf sjukt liten. Men det var hur som hellst jätte roligt ändå, och fatta hur jäkla mycket jag längtar tills den 8 Januari, då ska jag vara med på min första friidrottstävling på ca 4 månader. Jag ska tävla i 60m, längd och 60mh. Jag fattar seriöst inte hur jag kunde gå med på/bli övertalade att vara med på häck, jag vet inte riktigt vad jag har gett mig in i, jag är seriöst redan nervös... Jag kommer säkert inte ens komma imål då :O Aja vi får sen hur det går...
Juste ja typ på onsdag ska vi till Dalarna och träffa ett par kompisar, ska bli jätte kul men jag missar ju träningen då :( Aja men jag tror jag överlever ändå. Det var väl allt jag ville berätta.

Tre bilder från i sommras :)


Världsungdomsspelen längd       Världsungdomsspelen höjd            DM tresteg

Emma Green

Vet ni Blanka Vlasic och Ariane Friedrich ska båda två stå över imonhus EM i Paris 2011 :D Kanske ett EM guld för Emma green....


Tidigare inlägg
RSS 2.0