Efter att ha fått upplevt Emmas tårar i VM höjdfinalen tänkte jag försöka komma på vad som verkligen hände, mest för att få skriva av mig och att försöka få en bättre bild av vad som verkligen hände. Sen för att få er som tycker att det var ett fiasko att förstå att det inte är lätt.

Emma Green Tregaro tog VM brons 2005 i Helsingfors med Kajsa Bergqvist som guldmedaljör, 1.95 räckte till brons då, nu 6 år senare behövdes 2.00 i tredje försöket för ett brons.
Emma var 20år när hon tog sin första seniormedalj, kanske lite väl tidigt om man tänker efter. Det är inte lätt för en sån oerafen och ung tjej att behöva gå in i dom senare mästerskapen med ett tryck på sig, kanske den talangfulla Göteborgs-tjejen kan göra om samma skräll igen. Men Emma klarade det tyvärr inte. Det blev för mycket, hon började läsa vad tidningarna skrev. Hon tog åt sig av all kritik hon fick, det är inte lätt att ignorera den, men man lär sig. Emma gick igenom ett par riktigt tuffa och jobbiga säsongen där det aldrig riktigt lossnade, man såg att hon hade så mycket mer i sig men hon fick inte ut det. Men Emma är ett bra bevis på att envishet och tålamod lönar sig. 

2010 blev Emma Green Tregaros år. I början av säsongen hoppade hon dåligt men allt efter som släppte det mer och mer. När det var dags för Folksam GP i Sollentuna en varm juli kväll fick Emma allt att stämma. Hon persade med 1.98 och man såg att det fanns mer i den tjejens kropp. Men sen kom även problemen, hon tvingades bryta Diamond League tävlingen på grund av en hälsena som gjorde ont. Enligt henne själv var det bara av ren försiktighet som hon avbröt tävlingen, EM var absolut inte i fara. Men kanske sa hon bara så för att försöka övertyga sig själv att det var lugnt. Men det var långt ifrån sanningen... Helt plötsligt var inte EM starten säker. Hon bestämde sig sen i alla fall efter mycket om och men att köra. Det fick bära eller brista. Den här gången bar det hela vägen till en silvermedalj, och som hon var värd den.
Det började med ett kval där hon försökte spara så mycket som möjligt på hälsenorna. Hon gick in sent i tävlingen och gjorde bara några få hopp. Men en final blev det. En final där det mesta skulle handla om en guldkamp mellan Blanka Vlasic och Ariane Friedrich. Kanske skönt för Emma att slippa ha någon press på sig. Och som den tjejen hoppade. Det såg lite nervöst och spänt ut i början men sen släppte allt.
Jag tänkte berätta hur jag kommer ihåg den finalen, jag har inte bättre minne än någon annan så ni får rätta mig om jag skriver fel. Jag tror Emma tog 1.97 i första, men hur som helst tog hon det med flera centimeters luft. Hon låg på en bronsplats för tillfället. Ribban höjdes till 1.99, en höjd som Emma aldrig tidigare klarat. Då såg prispallen ut såhär: Tyskland på första plats, Kroatien på andra plats och Sverige på tredje plats. Emma hoppade som sista tjej på den höjden och bronsmedaljen var säkrad, tack vare att alla andra förutom Friedrich och Vlacis rivit ut sig. Men Emma ville mer. I sista hoppet fick hon troligen till sitt bästa hopp någonsin. Hon luftade 1.99! Nästa höjd blev 2.01, ännu en höjd som Emma inte tidigare klarat. Och framför allt skulle våran Svenska tjej klara 2.01 skulle hon vara den andra genom Svensk historia att klara drömgränsen 2m. Och visst fixade Emma även det. Blanka tog i första, Emma redan i andra och Ariane inte förrän i tredje. 2.03 blev för högt för Emma och Ariane idag, men höjdhoppets stora namn under 2000-talet Blanka klarade det. 
Glädjen efter silvret och drömgränsen var svår att missa. Kanske var ändå silvret skönast. Sista dagen på EM 2010 tar Emma Green Tregaro Sveriges enda medlaj under detta mästerskap. Resten av tävlingarna den säsongen fortsatte flyta på bra för Emmas del, inga fler 2 meters hopp men många fina försök. Inte minst på SM i Falun där hon bjöd publiken på något alldeles extra.

2011 blev nog ett år som Emma gärna glömmer, många inställda tävlingar, flera "fiaskon", en 11:e plats på VM och mycket skadekänningar. Det lyfte liksom aldrig. Det kändes hela tiden som att nu klarar hon det, men det var något som inte stämde. Många säger att ansaten var fel och svår, vissa säger att hon är slut och vissa trodde att inte formen fanns där. Jag tror inte på något av dom. Med tanke på vilken fantastisk säsong Emma gjorde 2010 var det svårt att toppa den i år. Jag tror att förklaringen till att det aldrig gick har lite att göra med att hon ville för mycket. Efter förra årets säsong var hon helt plötsligt ett medaljhopp, det skulle vara en kamp mellan henne och Vlacis. Jag tror att ansaten var svår, men hon är en elitidrottare, dom fixar svåra ansatser. Formen fanns där men hon fick aldrig visa det. Och inte är Emmas karriär över, det är långt ifrån det. Hon hade inte rätt självförtroende i år för att kunna hoppa 2 meter, det är nog den enklaste förklaringen men jag som själv är friidrottare vet att trots att självförtroendet inte finns där går det att hoppa. Men det kändes som att hon inte fick till upphoppet, hon jobbade nog inte klart upphoppet på det sättet hon borde ha gjort. Jag tror att det är den orsaken som fick Emmas 2011 bli som det blev.



Fortsätter i ett inlägg snart!